tisdag 16 december 2008

Livet.

Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
vi hinner inte

Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det

Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?

En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras

Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet
Ja, du Robin. Dagen efter du dog var den värsta dagen i mitt liv, sen har det bara blivit värre och värre varje dag.

fredag 12 december 2008

Hej igen, nu är det lillasyster som kommit tillbaka.
Har inte blivit att jag har skrivit något den senaste tiden..

Nu har jag inte varit i skolan på 2 dagar heller. Jag orkar inte, tänker på dig Robin hela tiden. Det känns så konstigt att du inte finns mer. Jag saknar dig så himla mycket. Jag saknar ditt skratt, ditt sinne för humor, saknar allt vi gjorde tillsammans, och jag saknar dina kramar. Dina kramar var dom bästa. Varje gång du hade varit någon stans, med kompisar eller så, så väntade jag alltid på att du skulle komma hem. Räknade timmarna innan du skulle komma, sen när du väl kom och öppnade ytte dörren så sprang jag alltid till dig och kramade dig. Du hade alltid ditt stora vita leende på läpparna när jag kom och kramade dig. Och du fick alltid böja dig ner för att du va så lång och jag så kort, och jag fick alltid stå på tå. Och när man la armen på din rygg så kände man din kalla skinnjacka. Men dina kramar var alltid varma, även om vi var ute i snön eller i spö regnet. Saknar dom, saknar dig Robin.













Det var så här dom flästa såg Robin när dom tänkte på honom. Den glada, spralliga, tokiga Robin. Tänkt att någon kan vara så glad på utsidan, och ha det så svårt på insidan, må så dålig så att han väljer att inte leva mer.

Robin, du är älskad. Vi älskade dig när du var glad, vi älskade dig när du mådde dåligt, vi älskar dig nu, vi har alltid älskat dig, och det kommer vi alltid att göra.

Lillasyster älskar och saknar dig så himla mycket Robin!
Robin, jag lovar dig. Jag lovar dig verkligen.

Idag råkade jag öppna ditt sms. Så nu ligger det inte på telefonen varje gång jag öppnar längre.... men det gör inget.

På ett sätt så känns det som att du har varit borta jättelänge. Men samtidigt är det så nyss.
Jag vet att det aldrig kommer bli som vanligt igen. Vissa dagar kommer nog att vara lättare än andra. Men det kommer aldrig bli bra. Jag tycker att det känns värre och värre. Men jag lovar dig.

Om ett tag så kanske det blir lite mer som vanligt igen, fast på ett annat sätt. Varje sekund av livet så kommer jag veta att inte du finns mer. Och det är så jobbigt att ha det i hjärtat hela tiden. Förut var jag ovetande om livet. Lyckligt ovetande. Nu när jag vet så vet jag. Då är det så svårt att förstå hur det är tänkt allting?

Ser du nu att allt bara är fasader. Alla låtsas bara. Vissa orkar låtsas bättre än andra. Dom flesta menar bara väl, men en del är bara rakt igenom elaka.

Vi har varit så naiva både du och jag.

torsdag 11 december 2008

Sorg


Svenska institutet för sorgbearbetning definierar sorg som: "en normal och naturlig känslomässig reaktion vid en förändring av ett välkänt livsmönster." (Magnusson, 2006, s.2).


Sorg gör ont och är en stark upplevelse. Även om sorg tar sig olika uttryck, är det alltid svårt och påfrestande att vara sörjande (Gyllenswärd, 1999). Att känna sorg är en form av kris efter en traumatisk upplevelse.


När någon förlorat en anhörig ställs höga krav på anpassning, då ett nytt liv utan den avlidne ska accepteras. Det är en stor omställning med den stigmatisering som sker då omgivningen ser personen som sörjande och inte riktigt vet hur de ska hantera situationen.


Detta kan leda till att den sörjande känner sig ensam och isolerad (Ottosson, 2007; SPES, 2007). Enligt Magnusson (2006) och Ottosson (2007) kan ensamheten ta sig drastiska utvägar då de efterlevande börjar ifrågasätta sina reaktioner. Det är vanligt att tysta ner känslor av sorg och lägga locket på som ett försvar. Resultatet kan då bli obearbetad sorg som tar sig uttryck via fysiska och psykiska symtom.


Även förvirring, skuldkänslor, suicidtankar och suicidhandlingar kan uppstå. Sörjande har behov av att uttrycka sin sorg samt sätta ord på sina tankar inför någon som är närvarande och lyssnar. Sorg ses bäst som en icke tidsbestämd process och ett böljande flöde som går fram och tillbaka.


Att bearbeta sorg innebär en process där alla känslor och funderingar får komma upp till ytan och det finns inget definitivt slut. Genom att tillåta sig att uttrycka sina känslor, bearbetas de successivt.


En skylt med ett självmordsförebyggande budskap på Golden Gate bron i San Fransisco. Skylten uppmanar eventuellt hoppbenägna att ringa efter hjälp.

onsdag 10 december 2008

Robin. Nu är dagarna jobbiga. Jag går upp för att hämta V på dagis vid två. Sen försöker jag hålla mig vaken tills hon ska gå och lägga sig. Jag är så himla trött och slut.
Prattanten tycker att jag kanske ska bli sjukskriven ett tag. Men jag håller ut ett tag till. Men jag känner verkligen att det är på gränsen. Det är så spänt hela tiden.
Allt bara är.

Jag har förstått så mycket nu... hur det är.. varje dag gör någon precis som du gjorde.

Du är med mig i allt Robin. Jag älskar dig.

måndag 8 december 2008

Älskar dig bror!

Hej Robin!

Jag har haft en bra helg. Jag pratade om dig med glädje. Jag kunde berätta om dig utan att bli ledsen.
Jag är så stolt över att vara din storasyter. Du är världens bästa lillebror.
Mycket är så jobbigt så jag inte orkar tänka på det. Men det är skönt när jag kan tänka på dig ljust.
Glad över att du är min lillebror. Stolt!

Jag tänder ljus för dig och du är med mig i allting. Älskar dig.

tisdag 2 december 2008

We´ll meet in the end.



Yesterday has been and gone
Tomorrow will I find the sun
Or will it rain?
Everybody's having fun
Except me
I'm the lonely one
I live in shame

I said Goodbye to romance, Yeah!
Goodbye to friends, I'll tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet,
We'll meet in the end

I've been the king,
I've been the clown
Now broken wings can't hold me down
I'm free again
The jester with the broken crown
It's won't be me this time around
To love in vain

I said Goodbye to romance
Goodbye to friends, I tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet
We'll meet in the end

And I feel the time is right
Although I know that you just might
Say to me
Whatcha gonna do
Whatcha gonna do
Cause I have to take this chance
Goodbye to friends and too romance
And to all of you And to all of you

I said Goodbye to romance
Goodbye to friends, I tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet,
We'll meet in the end

And the weather's looking fine
And I think the sun will shine again
And I feel I've cleared my mind
All the past is left behind again

I said Goodbye to romance
Goodbye to friends, I tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet
We'll meet in the end.
Black Sabbath - Goodbye to Romance


Måndagen den 29 september var en valigt måndag. Jag och Vide gick på matlagningen på förmddagen. När vi gick hem gick Robin mot tåget. Halv tre la vi oss och vilade, jag och Vide.
Då levde inte Robin. Efter skolan kom Sara upp och käka macka. Det var en helt vanlig kväll framför TV:n. Vi gick och la oss strax före 23.

En helt vanlig måndag, en helt vanlig kväll. Ett helt vanligt liv. Tills mamma ringde och väckte oss.
Jag borde ha gjort så mycket. Jag borde verkligen ha förstått. Och jag borde ha hjälpt dig därifrån. Förlåt Robin! Jag borde ha fattat! Hur svårt kan det va?

måndag 1 december 2008


Lyssnar på din skiva som vi spelade på minnestunden.
Det är väldigt overkligt. Det är så overkligt att det är på riktigt.
Att du aldrig, aldrig kommer hem mer.


Jag tänder ljus för dig på kvällarna Robin. En ängel som jag köpte i kyrkan.

Jag kommer berätta hur det verkligen var. När jag orkar.
Jag längtar så himla mycket efter dig nu!


Det är så konstigt och jobbigt att inte orka eller vilja någonting. Jag har ingen energi över till någonting annat än det som måste.
Jag har inte vetat hur det är att mista någon.
Och det är så fruktansvärt att du inte finns Robin!

Varför, varför, varför berättade du inte att du inte orkade mer.
Eller försökte du? Varför förstod jag inte. Hur svårt kan det va?
Nu är det så självklart. Nu när facit är här.

Om någon läser och funderar på att inte leva mer. Snälla, snälla berätta för någon
och jag lovar att det vänder. Livet blir bättre och du väljer livet.



Black Label Society-Dirt on the grave

Ashes fly, ashes burn.

The sun is black ain´t no return.

Ashes flt ashes burn.

Over and over no need to learn.


It´s all dust on dust.

It´s all you and me.

Out done completely out played.

Just shovel some more dirt on the grave.


The choices you make and teh choices that are

When hell is so close and heavens so far

Ashes fly and ashes burn.



söndag 30 november 2008

Kortet i hallen...

när Robin cyklar är så himla fint.
Det är så livligt och fartfyllt :)
Levande!

Ord från en vän.

Försök att ta tillvara
allt gott som livet ger.
Se det stora i det lilla
så kan guldkornen bli fler.

Ge dig tid att reflektera
en stund i lung och ro.
Låt sanningen bli vetskap
men släpp även fram din tro.

Och när du möter mörker
och livets tvära kast
- känn då hur livet rör sig
och ljuset får kontrast.

Känn att du får styrka
av det som gör dig svag
- att där finns nåt att lära
av allt som sker var dag.

torsdag 27 november 2008

Hela, hela tiden är du borta. Det är svårt att göra något för hela, hela tiden i allting så är du borta. Ibland förstår jag att du har det bra nu. Men det är så jobbigt och konstigt.

Vad gör man?

tisdag 25 november 2008

Älskar dig Robin!

Robin är våran ängel nu...

Du finns alltid med oss.

Varje dag.

Är ditt hjärta fyllt med ljus nu?

Jag tror det.

söndag 23 november 2008

http://www.spes.nu/images/stories/filer/psikisklivraddning.pdf


Jag har verkligen haft förutfattade meningar. Jag trodde att det var "konstiga" personer som tog sitt liv. Vad jag tänkte med konstig vet jag inte. Jag har aldrig riktigt tänkt på det. Jag visste iallafall att det inte hände sådana som mig. Det är ju inte någonting som händer, som man går och tänker på. Robin var ju smart, smart och vanlig. Ingen som tar sitt liv.
Men det händer. Varje år dör 1500 personer i Sverige i självmord. Vanliga personer som lämnar efter sig en enorm tomhet och saknad. 1500 personer som enligt mig dör helt i onödan.
Det är den vanligaste dödsorskaden bland män i åldrarna 15-44år. Vad kan man göra? Jag tänkte först att vi måste ju prata om detta. Folk måste ju få veta hur vanligt det är!
Men det går inte... för man vet att självmord smittar. Det sprider sig som ringar på vattnet. Det är inte ärftligt men det smittar. Det är när tankarna om självmord föds. Då är det farligt. När det finns, när man vet att det är ett alternativ. Media har därför utvecklat en praxis att inte rapportera självmord, kanske bara berätta hur någon hittats död eller hur någon hamnat framför tåget, för att inte ge andra impulsen att ta sitt liv.
Det kommer ju hända igen. Så många gånger, så många familjer.
Människor måste förstå att dom är älskade, att dom är bra alldelles som dom är. Och att det går att ta sig ur.
Man får må dåligt, det är ok. Allt måste inte vara bra hela tiden.
Men, du som mår dåligt MÅSTE säga det. Du MÅSTE söka hjälp. Vi människor runt omkring MÅSTE förstå allvaret.
Folk tar sitt liv. Bara sådär. Utan förvaning. Robin gjorde det. Så plötsligt.
Om någon mår dåligt, då MÅSTE vi förstå det och då MÅSTE vi hjälpa. Men hur?

lördag 22 november 2008

Robin! Jag hoppas att du kommit till himlen. Att du inte väntar här för att du är förtvivlad. Vi älskar dig och saknar dig men vi vet att du är med oss. Vi vill att du är lycklig i himlen nu. Vi är inte arg eller besviken. Vi saknar dig och älskar dig. Vi önskar det vore annorlunda men nu vill vi att du får frid i himlen.

Robin!


Å vad jag saknar dig. Jag ska gå och köpa blommor och ljus nu och gå med till minneslunden.

Det är så fruktansvärt fruktansvärt. Jag vill att du ska vara med oss här. Jag vill inte göra någonting nu när inte du finns. Jag vill att du ska vara med. Jag vill att du ska vara med när Vide blir storasyster.

Jag tror att du levde för mycket för drömmen. Och tillslut så insåg du att verkligheten inte var som du tänkt dig. Hon jag pratar med sa det så bra igår. Och jag tror att det var så det var.
Älskar dig!

fredag 21 november 2008

Vilken skitvecka.....

Ja, Robin mycket har hänt sen du dog. Jag hoppas fortfarande att du kommer hem snart.
Jag vill inte fira jul utan dig, det har jag aldrig gjort.

Igår letade jag tågförseningar och kunde inte låta bli att söka upp Robins tåg.
Påkörd person stod det bara och 98 min försenat. Fy vad fruktansvärt det var att läsa. Jag hade hjärtklappning säkert en timme efteråt och kunde inte tänka.

tisdag 18 november 2008

Här dog Robin.


Det här är platsen där Robin dog. Längre fram på spåret tilll höger, runt krönet där framme. Tåget kom "hitåt". Måndagen den 29/9 lämnade det Aspens station 14.26 och skulle ankomma Jonsereds station 14.29.

Vi var där och tittade i Fredags. Jag trodde att det skulle vara svårt att ta sig dit. Att han skulle ha liksom klättrat dit. Men det var bara att gå dit. Öppna en grind och gå dit.

torsdag 13 november 2008

Oj, vilket fint väder.
Dom första stor, lätta vita snöflingorna faller utanför.

I snabb takt fortsätter livet. I Begravningslagen står det att den bortgångna ska begravas inom rimlig tid. Rimlig tid är 2 månader och på måndag har det redan gått 7 veckor sedan du dog.
Det är ju för jävligt. Men Robin jag vet att du är i himlen och kikar på oss :) Och jag lovar dig att din begravning kommer bli som du vill ha den. Jag kommer inte att svika dig. Det lovar jag.

Jag har egentligen inte haft lust eller ork att göra någonting sen du dog. Men igår var det en bra dag och på måndag tar jag nya tag. Då blir det förhoppningsvis en bra förändring. Jag behöver ombyte så att jag slipper tänka hela tiden.

Jag vet att du har det bra nu och det känns skönt! Och jag vet att du inte visste att det skulle bli såhär. Du har haft ett mörker över dig och det gick att få bort det.
Var det Onskan du menade?

Det snöar för fullt här, jättefint! Om du kommer hem om några veckor kan du åka Snowboard.

onsdag 12 november 2008


As we grow up, we learn that even the one person that wasn´t supposed to ever let you down probably will. You will have your heart broken probably more than once and it´s harder every time. You`ll break hearts too, so remember how it felt when your was broken. You´ll fight with your best friend. You´ll blame a new love for things an old one did. You´ll cry bescause time is passing by to fast, and you´ll eventually lose someone you love. Soo take too many pictures, laugh too much and love like you´ve never been hurt.

Dont be afraid that your life will end,
be afraid that it will never begin.

tisdag 11 november 2008

Saras bilder från Robins Minnestund.

Robins Minnesbok. Kusin Lina har ritat den jättefina bilden av Robin.

Mamma tände 11 ljus för att 11 änglar, släktingar, ska ta hand om Robin i himlen.



Vi gjorde ett hjärta där man kunde tända ljus eller lägga dit en blomma.



Saras ros.


Ett ljus för alla som kom och mindes Robin. Vänner, släktingar och familj.

Robin, du är älskad!





söndag 9 november 2008

Lilla vän.

Det var inte meningen att det skulle bli så här. Jag vet det.
Men jag vet att du har det bra nu. Och jag vet att vi ses igen.
Jag vill leva länge. Jag vill leva tills mina barn blir gamla. Men sen kommer jag till dig Robin!!

Jag förtår att du inte orkade längre. Du visste att jag skulle klara mig ändå. Du gav upp. Men jag förstår dig och jag är inte arg på dig längre. Jag förstår att du inte orkade mer. Jag längtar tills vi ses igen och jag får svar.

Det har varit lättare för mig, jag har kunnat låta det rinna av men du har alltid tagit det till dig på ett annat sätt. På dig har det tagit hårt. Det har varit tuffare för dig. Jag vet det. Du har undrat, jag visste. Du har sökt men jag slutade leta för så länge sedan. Jag visste hela tiden att det inte fanns där. Jag förstår att du gav upp men jag önskar så att det hade varit annorlunda.

Livet är så hårt. Det är så mycket som jag vill inte ska finnas. Jag vill inte att det ska finnas att inte du lever.

Är det dag och natt där du är? Kan man se stjärnorna när det är stjärnklart?

Sakta, Sakta kommer jag på mer&mer hur det varit. Hur det egentligen var. Lilla vän.

Du har sökt och väntat, men jag vet att du har det bra nu. Du har haft det så jobbigt så länge, men ingen har vetat. När jag ibland berättat små delar för någon tror dom mig nästan inte. Det låter ju helt sjukt. Folk dömer, men dom vet inte. Ingenting vet dom. Varför frågar ingen mig? Jag vet. Det var ju du och jag, så jag vet. Jag vet hur det var.

Vi saknar dig och tänker på dig. Sara har gjort en sådan fin tatuering till dig, jag vet att du är jätteglad för att hon är världens bästa lillasyster. Och du är världens bästa Lillebror.

Härliga Robin! Älskar att diskutera saker med mig som jag inte bryr mig och än mindre vet vad det handlar om... :) Fatta inte ens samtalsämnet.

Robin! Jag lurade dig att vi hade en låtsaskompis. Och så målade vi en tårta med luktpennor. Och så åt vi upp den :)
JAG ÄLSKAR DIG!

lördag 8 november 2008

Healing.

Fick en paus igår med ny energi.
Tack Robin, jag vet.
Jag ska leta efter boken.
Älskar dig!

torsdag 6 november 2008

Tystnaden

Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför finns du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss.
Vill inte förstå

Vill inte fatta att Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda
Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot Ditt
ansikte
Se solen gå ned vid horisonten
Höra fåglarna sjunga i träden
Känna doften av sommaren
Bada i saltvatten

Vill inte förstå att Du inte finns

Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad
Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder
Det enda som finns kvar nu är våra minnen
Och tystnad
Så mycket tystnad
Tänk att tystnad kan låta så mycket

tisdag 4 november 2008

måndag 3 november 2008

Vilken godbit!



Det är så konstigt att världen rullar vidare. Alla går på och fortsätter precis som vanligt. Som att allt är som vanligt. Det är som att tiden stannat av. Hela tiden så tänker jag på att Robin inte lever längre. Det är svårt att tänka på något vi gjort tillsammans.. för jag kommer bara tillbaka hela tiden till att han inte finns kvar. Jag var i kyrkan i lördags kväll och tände ett ljus för Robin.

När vi var små och var i Gamla Byn en sommardag, då åkte vi skateboard ner för gräsbacken. Hur kan den lilla killens liv sluta så tragiskt? Att han inte ville leva mer? Det är så fruktansvärt svårt att förstå hur det kunde bli ett sådant här slut. Det går liksom inte över. Han skull lika gärna kunna komma hem på lovet känns det som. Jag drömde att han skulle åka buss till Örebro och att mamma skulle hämta honom där. Det var regn... och när han kom hem så skällde jag på honom för att han är så dum som inte ville finnas mer.

Jag tror inte att han förstod att detta gällde för hela livet. Jag tror att han bara tänkte just nu att han inte ville leva mer. Men han förstod nog inte att han aldrig mer skulle vara med oss. Det kan inte jag förstå.

Jag blir så trött och slut i kroppen på att tänka på all skit.

Jag har trott att man ska leva sitt liv tills man blir gammal och sedan dö när man har haft ett bra liv. Inte att man kan dö mitt i livet.

Tänk vad många som dör i världen varje dag. Och livet fortsätter bara som vanligt... det är så konstigt. Jag orkar inte grina mer. Och jag orkar inte veta att Robin inte finns mer. Jag är så trött på att grina. Jag har haft huvudvärk dygnet runt sen den 29 och jag orkar inte det mer nu.

Det är många som har hört av sig. Människor som jag inte hört av på flera år. Det känns bra att veta att det är så många som tänker på Dig Robin.

fredag 31 oktober 2008

Allt för dig bror!

Igår åkte jag, mamma, Matilda och Sofie till Borlänge för att jag skulle Tatuera mig. Och så här blev resultatet, är mycket nöjd faktiskt. Nu kommer jag ha ditt namn på mitt skulderblad för alltid Robin. Jag kommer aldrig ångra det. Jag vet att du också åkte med oss dit (: Kände det på mig. Det kändes som du satt bredvid mig hela tiden när han gjorde den. Jag vet att du hade varit världens stoltaste storebror, att lillasyster tatuerade sig :) Precis som du har gjort. Och det var värt all smärta. Jag tänkte, har du klarat det 3 gånger så måste väll ändå jag också klara av det.. Men det var inte så farligt som jag trodde.. Kanske för att jag satt och tänkte på dig hela tiden som han gjorde den. Glömde nästan av smärtan.. Jag är så glad att jag har gjort den. Nu kommer den sitta där hela mitt liv (: Om jag är någonstans och tänker på dig, så kan jag titta på den om jag inte har något kort med mig på dig.. Nu när jag går förbi spegeln ler jag varje gång jag ser den. Jag ser dig i den. Jag saknar dig bror.. Allt för dig, det var värt all smärta. Jag älskar dig mer än du någonsin trott. Kram lillasyster<3

torsdag 30 oktober 2008

Världens bästa bror.


Idag känns det som att du varit borta jättelänge. Det börjar bli kallt ute, minusgrader på natten och det drar in i sovrummet. Jag är inte lika mörkrädd som jag var dom första dagarna när du hade dött.

Jag tror att jag kan förstå en del av vad du kännt. Jag vet att du sökt, men att det inte fanns där.

Jag är så ledsen att jag inte sett, att jag inte förstod.

Jag är så arg på dig för att du bara har lämnat oss. Hur kunde du bara lämna oss? Men samtidigt är jag oerhört ledsen över att du mått så dåligt. Att ditt liv inte blev som du hade tänkt. Fanns det inget vi kunde göra för dig? Var detta den enda lösningen? Det är så svårt för mig att förstå hur du kunde välja bort livet.

Jag tycker att det är konstigt att du ska vara död jämt. Att du inte kommer leva på jul och inte på din födelsedag och inte om 10år. Jag förstår att du inte finns just nu. Men föralltid? Förstod du att det här skulle vara föralltid? Ville du verkligen aldrig mer leva?

Robin! Du är världens bästa bror. Den bästa man kan önska sig.

onsdag 29 oktober 2008

Minnestunden.


Minnesstunden började kl. 13 men 12.30 så började vi spela musik.
Mathilda hade hjälpt oss att välja ut låtar så att det verkligen skulle bli musik som Robin gillade. Vi spelade;
Ozzy - Mr Crowly
Black Label Society -Dirt on the grave
Black Sabbath - Changes
Ozzy - Old LA tonight
Red hot chili peppers - Dosed
Ozzy- See you on the other side

Sedan var det klockringning och Imagene spelades på orgeln.
Jenny sjöng Tears in Heaven
Prällen läste en dikt som Sara skrivit till Robin och efter den spelades Dont cry med Guns n´roses.

Vi hade tänt ett hjärta framme på golvet av massa värmeljus och alla fick gå fram och tända varsitt ljus och ställa i hjärtat. Dom som ville la blommor runt och det blev verkligen jättefint.
Under tiden spelades 3 låtar.
Pink Floyd - Wish U were here
Ozzy - Goodbye to romance
Black Sabbath - Seventh Star

Ca. en vecka innan Robin dog så sa han till en av sina kompisar att på hans begravning så ville han att Ghost Prototype II med Scar Simmetry skulle spelas. Så den spelades och det var så himla bra. Jag tror att alla i kyrkan log då, det var härligt att Robins musik spelades i kyrkan.
Kenneth Sail som spelar bas i Scar var där och spelade att bas solo efter Scar låten. Skitbra var det. Jag tror att Robin tittade ner på oss alla och tyckte att det var så himla coolt att han fick en spelning bara till honom :)

Efter det läste Prällen ett brev från Mamma till Robin och efter det så sjöng Jenny För Kärlekens skull med Ted Gärdestad.
Sedan var det psalm 799.
Prällen läste en dikt som jag valt till Robin och sedan spelades en låt från mig till Robin. Brother up in Heaven med Alan Parson.
Klockringning igen.

Minnestund blev precis så som Robin hade velat ha den!

tisdag 28 oktober 2008

Urdrag från Marcus Birros krönika. Expressen, Sport 23/10;

Nästan alla drömmer om att vara bäst. En del drömmer hårdare än andra. Det är samma oerhört primitiva instinkt som får oss att skaffa större bilar, finare klockor, ballare tatueringar. Vi vill vara bäst. Alltså jämför vi oss. Vi förlorar alltid. Varje gång vi jämför oss med någon så förlorar vi. Det kommer alltd finnas någon som är bättre, snyggare, roligare, bättre. Jag minns dagen efter det att Kurt Cobain tagit livet av sig. Jag minns när brottaren Mikael Ljungberg gick bort. Jag slogs av samma tanke, ”Här har vi en människa som nått sina drömmars mål och när de väl är framme upptäcker de att de är vilse.”


I brevet står det förlåt Pappa. Robin var tvungen att be sin Pappa om förlåtelse för att han aldrig någonsin räckt till eller dugit. Ingenting han gjort har varit bra nog. Han sa förlåt för att han aldrig blev bra nog i sin Pappas ögon. Robin har hela sitt liv haft orimligt höga krav att leva upp till. Han har försökt och sökt för att bli älskad av sin Pappa. Det har varit så viktigt för honom. Det Robin aldrig förstod var att han redan var perfekt. Att det inte var honom det var fel på.

Min första tanke när jag lagt på med mamma på måndagen var att det borde ha varit Robins pappa som låg framför tåget. Om han bara hade kunnat dra åt helvete och aldrig förstört Robins liv så hade Robin fortfarande levt. Robin har alltid undrat vad han gjort för fel, varför han inte var bra nog till sin Pappa. Han har sökt efter något som aldrig fanns, en fantasipappa som verkade bra i tanken. Robins Pappa har aldrig brytt sig.

Men när Robin var 18 år så började han köpa honom. Robin fick en bil, sitt körkort, resor och en dator. Tufft för en 18 åring att helt plötsligt fått en ”Pappa” som ger en massa balla saker. Robins pappa har aldrig känt honom, han kände honom inte. Och ändå kan han med att komma nu och tro att han kände Robin...pinsamt!

Men om det finns något mänskligt i Robins pappa så vet han att allt detta enbart är hans fel. Därför önskar jag att han lever att långt liv. Och att han plågas varje dag av att hans enda son är död och att han bär hela skulden.
Tony!! Skicka ett mail till mig på malou84@hotmail.com så svarar jag dig via mail istället.

Kramar Malin

söndag 26 oktober 2008

Till Robin från Mamma

Jag vet med säkerhet att jag aldrig förlorar dig Robin,
inte ens i döden.
Jag tröstar mig med att mitt liv har blivit rikare
genom att jag fått ta del av din kärlek.
I mitt hjärta ska du alltid, alltid finnas.
Alltid ska jag höra ditt skratt inom mig.
Alltid ska jag se ditt leende framför mig.
Alltid ska jag känna dina sista varma kramar.
Alltid ska jag minnas dina tokiga idéer.
Alltid ska jag minnas dig med glädje.
Alltid ska jag minnas din envishet.
Alltid ska jag minnas ditt underbara sinne för humor.
Alltid ska jag höra dig spela på din keyboard.
Alltid ska jag se dig åka på din snowboard.
Du var den bästa lillebror en storasyster kan ha.
Du var den bästa storebror en lillasyster kan ha.
Robin du hade så mycket bra framför dig,
Du hade ju så många drömmar.
Vart tog dom vägen?
Du ville ju veta allt, var nyfiken på allt.
Var du inte nyfiken vad som väntade i livet på dig?
Du ville ju resa jorden runt.
Du ville ju få egna barn.
Robin nu är du en ängel på riktigt, den vackraste,
underbaraste ängeln i hela universum.
Sov gott mitt barn, en dag får vi träffas igen.
Jag älskar dig Robin. Kram från din mamma.

lördag 25 oktober 2008

Minnesstunden..

Jahopp, så va det minnes stund i Avesta kyrka för dig i går..
Det var verkligen du, allting var perfekt!
Först i början när vi var i kyrkan gick allt bra..
Men sen när dina kompisar kom in i kyrkan en efter en så kom tårarna.
Och när alla dina favorit låtar spelades...
Hård Rock i kyrkan.. Ja det var nått att minnas! (:
Och när Kenneth spelade bara för dig, och Jenny som sjöng så vackert!
Allt var verkligen du! Så himla perfekt!
Jag såg dig framför mig när låtarna spelades. Ditt stora leende.
Ja du Robin, du lyckades med allt! Till och med att fixa hård rock i kyrkan! (:
Det var den bästa minnes stunden, ingenting hade kunnat vara bättre!
Men ändå så kändes det konstigt.. att alla var där i kyrkbänkarna utom du..
Förra gången vi var på begravning i våras så satt jag bredvid dig..
Båda två hade tårar på kinderna, och vi tröst klappade varandra..
Men denna gången handlade det om dig..
Fast jag vet att du fanns där inne i kyrkan.. och stod och tittade på alla med ditt leende..
Aa, det var så vackert.. Jag älskar verkligen dig Robin! Och det vet du!
Du kommer alltid finnas hos mig. Vad som än händer! Du betyder mäst för mig!
Lillasyster älskar sin storebror!



Brother up in Heaven

Tack för din tid fast den var så kort
Du levde ditt liv men sen gick du bort
Varför skulle du försvinna i så unga år
Med glädje vi minns dig fast vi fäller en tår
Du förblir alltid vår bror
även om du inte längre på jorden bor
Vi pratar och gråter fast vägen är lång
så är jag säker på att vi skall mötas en gång
En gång när även jag tar farväl
så skall jag leta och finna din själ

fredag 24 oktober 2008

Minnestunden idag

var så himla fin. Perfekt. Det var verkligen du Robin. Det självklart jätte sorligt och fruktansvärt men jag tror att alla som var där log någongång. För det var härligt att vara där tillsamman och minnas dig. Hur fin du var. Det var härligt när Scar Simmetry låten spelades... Ååå vad jag älskar dig Robin!

Det blev faktiskt en bra dag idag. Det känns skönt nu att den är förbi men att det blev så lungt och fint. Du har så många om älskar dig och saknar dig så otroligt mycket. Vi kommer tids nog lära oss att leva med att du inte finns med oss längre. Men jag vet att du ser oss varje dag och jag vet att vi ses igen.

Många Kramar

torsdag 23 oktober 2008

Hur kunde det bli så här?

Hur kan det vara så att din dödsannons finns i tidningen? Det är ju helt sjukt.

Varje morgon tar jag på mig rustningen, det är tungt och svårt att andas.

Måndagen den 29 september någongång runt 23 så ringde det. Vi hade precis somnat och jag sa till Freddan – om det ringer mitt i natten så måste det ha hänt något.
När Freddan svarade hann jag tänka att någon av hundarna dött, eller att det hänt Sara något.
Mamma sa att Robin har tagit självmord. Va? Jag upprepade det hon sa till Freddan och frågade hur hon kunde veta det. Polisen var där. Var? Vadå? Nu? Jag tror att jag någonstans uppfattade att Robin hade tagit sitt liv. Men jag fattade inte att han inte levde längre. Det fattar jag inte nu heller.

På väg ut i bilen till Mamma så skickade jag ett sms till Robin. Det kom fram och leveransrapporten ligger fortfarande oöpnnad i min mobil. Så varje gång jag öppnar telefonen så står det att jag fått ett sms av Robin. Jag vill inte ta bort det.

Första veckan var ett blurr.. tills på lördagen när Cicci kom hem och ryckte i mig. Då klädde jag på mig. Skönt.
Sen dess har inget hänt. Dagarna är likadana och det går väldigt långsamt... men samtidigt är det redan tre veckor sedan han försvann.

I Veckan kom brevet. Utbildande poliser behöver två veckor på sig för att kopiera en dålig kopia som knappt går att läsa, lägga det i ett kuvert, klista på ett frimärke och lägga det på lådan.
Men brevet kändes viktigare dom första dagarna. Nu spelar det ingen roll.

Imorgon är Din Minnestund Robin! Du kommer tycka om det. Det kommer bli jättefint. Men det känns konstigt att sitta här och veta att imorgon kommer vara det värsta dagen i mitt liv.

Hur kan man bara dö? Så plötsligt?

onsdag 22 oktober 2008

tisdag 21 oktober 2008

Imorgon...

kommer Robins dödsannons ut i Avesta Tidningen. Och vi ska till Prällen och planera för minnesstunden på fredag. Jag har väldigt svårt att förstå att det verkligen är våran Robin som allt detta handlar om.

När Robin var liten hade han Kurt Olsson frilla :) Han älskade Dan Bäckman och Robert Gustavsson och hans gapskratt smittade verkligen av sig.

Det kommer bli jättefint på fredag... kanske blir det lite lättare sen.

torsdag 16 oktober 2008


Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej. Jag gav mig av.
Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret i snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.
När du vaknar i morgonens vila
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.
Stå inte vid min grav och gråt.
Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död. Jag gav mig av.

onsdag 15 oktober 2008

Robin

Brevet du skrivit kom idag.Man ville nästan inte läsa det,
men ändå så ville man få reda på saker. Det var ganska otydligt vad det stod.

Jag önskar att allt bara tar slut nu, att du får komma hem.Slippa allt tjafs.
Du sa, "jag kommer inte hem igen",och mamma sa, men du kommer väll hem till jul? "Nej, men kanske till våren".
Vad betyder det? Kommer du hem till våren och hälsar på? Eller får du äntligen komma hem till oss och får ro? Att du får komma hem och ligga bredvid morfar som du egentligen ville?

Man har så mycket frågor Robin, men den vanligaste är väll, " Varför?". Men jag hoppas att allt får ett slut, så du kan få komma hem och få ro. Men jag vet att du har det bra uppe i himmelen, med morfar. Det var ni två, ni hörde ihop på något sätt. Och nu får ni träffas igen. Ni sitter nog på ett moln just nu, och tittar ner på oss, på hela släkten.

Jag älskar dig verkligen Robin, det har jag alltid gjort, och det måste du veta. Det finns så mycket jag önskar att jag hade sagt eller gjort. Om en vecka så tatuerar jag mig ju också. Om du hade levt så vet jag att du hade varit världens stoltaste storebror, att lilla syrran tatuerar sig. Jag gör det för din skull, ett hjärta med vingar, som det står Robin Lindahl i. Så ditt namn kommer alltid vara med mig, hela livet. Och jag vet att det är en sak jag inte kommer att ångra.

Jag hoppas vi ses snart igen Robin, och jag vet att du har varit här. Ibland kan jag känna din doft i hela mitt rum. Jag blir inte rädd, jag blir mer glad att du kommer och hälsar på.
Du betyder allt för mig Robin, det saknas något inom mig. Det känns så tomt.

Snart är det ju minnes stund för dig också, det ska bli ganska skönt, att få ta farväl.

Jag Älskar dig Robin<3>

måndag 13 oktober 2008

Minnestund

Fredagen den 24/10 kl.13.00 kommer vi att hålla en minnestund för Robin i Avesta Kyrka.
Alla som vill komma är välkomna och tala gärna om för dom du vet vill gå att det är så att vi inte glömmer någon. Är det något speciellt du tycker vi ska spela till Robin, vill du sjunga eller läsa en dikt? Maila mig så att det blir precis som Robin vill ha det!

malou84@hotmail.com



Robin!! Jag vet att du redan vet men jag har ordnat något så himla coolt till dig!!! Kenneth kommer och spelar en låt från skivan till dig :) Han skulle fråga Jonas och Per också.
Tufft va! En spelning bara för dig. Älskar dig!

fredag 10 oktober 2008

Robin. Våran ängel har blivit ängel på riktigt.
Man kan fortfarande inte riktigt förstå vad som hänt.
Det känns inte som att det var du. Och jag kan inte riktigt förstå
att du aldrig mera kommer att komma in igenom ytte dörren och krama mig.
Att jag aldrig mer kommer att få göra allt som vi brukade göra.
Robin, du var min bästa vän, jag kunde alltid prata med dig.
Vi pratade alltid med varan. Kunde alltid lita på dig.

Vi gjorde alltid något roligt när vi var med varandra, aldrig några tråkiga saker.
Vi hade samma humor, musik smak, musik stil..
Vi skrattade alltid när vi var tillsammans. Vad vi än gjorde så skrattade vi.
Jag vet inte vad jag ska göra utan dig, du var verkligen min bästa kompis Robin.
Jag saknar dig så himla mycket, jag vet inte va
rt jag ska ta vägen..

Men jag vet att du alltid kommer finnas hos mig, min skyddsängel.
Jag älskar dig Robin, har alltid gjort, och kommer alltid att göra.
Kramar Lillasyster.


Robin... det är skitjobbigt att du inte finns mer.
Idag klockan 13 har dom minnesstund för dig på Chalmers.

onsdag 8 oktober 2008


Jag hoppas du har det bra i himlen. Förlåt för att jag är så arg på dig. Men det går över snart.

tisdag 7 oktober 2008

Bara tjugo år.





Vi pratar om Robin och så pratar vi om någon som inte lever längre. Men jag kan inte förstå att det är våran Robin. Ibland förstår jag lite.... som när jag läser på korten till blommorna som vi har fått.

Tänk när jag var 20 år. Vad mycket bra som har hänt efter det. Allt mitt bästa har varit efter att jag blev 20. Då hade jag inte lärt känna Cicci som nu är en av mina allra viktigaste, jag hade aldrig träffat Annie eller Fredrik och vi hade inte fått Vide.

Robin (!) du hade så mycket bra framför dig. Var du inte nyfiken på vad som väntade i livet för dig? Det skulle blivit bättre så många gånger om för dig. Du borde ha tänkt på oss. Alla vi som älskar dig och som vill att du kommer tillbaka.

Sara har ett armband som är till dig. Det är dina brillor på och dina skor. Jag tror du ler när du ser det. Vi älskar dig så mycket. Kom hem igen!

fredag 3 oktober 2008

Vi Älskar dig.


Robin Lindahl. Vi kommer alltid älska våran bror.Vad som än händer så finns han alltid kvar i våra hjärtan.Robin var inte bara min storebror, han var även min bästa kompis.Och jag kan inte riktigt fatta vad som har hänt.. Vi pratade alltid medvarandra, om allt och ingenting. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra utan honom, vet inte hur jag ska kunna leva mitt liv när Robin var en stor del av det. Men det känns inte att han är helt borta, för jag känneratt han fortfarande finns här hos mig. Och jag hoppas att han alltid kommer att göra det. Men jag vill bara säga att jag älskar dig Robin, du betyder allt för mig. Hoppas du får det bra där uppe i himmelen. Våran ängel har blivit en ängel på riktigt.
Lillasyster Älskar Storebror.

torsdag 2 oktober 2008

Tiden står still...

och det har bara gått tre dagar. Jag är arg, trött och orkar inte gråta mer. Och det har bara gått tre dagar. Hur länge ska det vara så här fruktansvärt?

Hur kan man välja att inte leva mer? Det känn så fruktansvärt att han är borta. Att han aldrig mer kommer tillbaka till oss. Gränsen mellan liv och död är så nära och det är skrämmande. Ann sa att Robin kom till himlen direkt.

Där ser du att jag hade rätt. Jag har ju sagt att man kommer till himlen.

försöker förstå.

från vardguiden.se

Självmord förekommer i alla åldersgrupper, men är sällsynta hos barn. År 2004 tog 1 396 personer livet av sig i Sverige, varav 1 005 var män och 381 kvinnor. Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna för personer mellan 15 och 44 år och är den vanligaste dödsorsaken bland män.

Självmordsförsök är cirka tio gånger vanligare än fullbordade självmord, men siffran varierar kraftigt mellan olika åldersgrupper och mellan könen. Självmord är två gånger vanligare bland män än bland kvinnor. Självmordsförsök är däremot vanligare bland kvinnor än bland män.

Risken för självmord är mycket större om man missbrukar alkohol eller droger eller lider av psykisk sjukdom, särskilt depressioner och psykoser.

Det finns många olika typer av orsaker till att en person försöker ta livet av sig. Ofta hänger det ihop med en personlig kris, till exempel arbetslöshet, konkurs, ekonomiska svårigheter, skilsmässa, dödsfall av en nära och kär person.

Tågolycka i Jonsered

Uppdaterad: 2008-09-29 16:13 Göteborgs Posten

Tågolycka i Jonsered

Tågtrafiken mellan Lerum och Göteborg stod stilla efter en olycka vid Jonsered på måndagen. Klockan 16.00 började tågen åter rulla.
Enligt Banverket stod trafiken stilla sedan en person blivit påkörd av tåget klockan 14.34. Ersättningsbussar trafikerade sträckan Göteborg - Lerum under eftermiddagen. Klockan 16.00 började tågen åter rulla.

underbara bror