Robin, jag lovar dig. Jag lovar dig verkligen.

Idag råkade jag öppna ditt sms. Så nu ligger det inte på telefonen varje gång jag öppnar längre.... men det gör inget.

På ett sätt så känns det som att du har varit borta jättelänge. Men samtidigt är det så nyss.
Jag vet att det aldrig kommer bli som vanligt igen. Vissa dagar kommer nog att vara lättare än andra. Men det kommer aldrig bli bra. Jag tycker att det känns värre och värre. Men jag lovar dig.

Om ett tag så kanske det blir lite mer som vanligt igen, fast på ett annat sätt. Varje sekund av livet så kommer jag veta att inte du finns mer. Och det är så jobbigt att ha det i hjärtat hela tiden. Förut var jag ovetande om livet. Lyckligt ovetande. Nu när jag vet så vet jag. Då är det så svårt att förstå hur det är tänkt allting?

Ser du nu att allt bara är fasader. Alla låtsas bara. Vissa orkar låtsas bättre än andra. Dom flesta menar bara väl, men en del är bara rakt igenom elaka.

Vi har varit så naiva både du och jag.