Tack Emma! Allt är bra.

Idag har det varit ett tung dag. Mycket tankar som äter upp mig. Livet har på många vis rullat vidare, men för varje dag som jag överlever gnager det mer och mer innåt. Och jag blir mer och mer ensam för var dag. Jag vill gärna fly, fly ifrån. Jag har försökt det men det kommer tillbaka. Finns kvar. Andra kanske dricker eller liknande, jag vet inte.... skadar sig själva. Jag flyr. Reser bort. Lever i en låtsas värld. Inte längre kan jag dela med mig, inte längre vill jag dela med mig, inte längre orkar jag dela med mig. Det är så mycket. Snart kommer julen. Det närmar sig. Jag vill inte. Jag vill resa bort. Glömma. Börja om. Men det är 6veckor kvar på året... mycket jobb som återstår och jag vet inte om det går att pressa in en paus. Andas. (Tyvärr finns det inga flyg och biljettpriser som är tillgängliga på angivet datum.)




Men morgonen började bra. Jag läser alltid min mail i sängen innan jag går upp. Och där hade jag fått ett inlägg på bloggen från Emma om jag vill dela med mig av.
En Dikt; Allt är bra.

Allt är bra.
Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du. Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn, Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra. Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst. Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade. Skratta åt vardagens småting.

Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag. Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.

Livet går vidare för att det måste gå vidare.Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap. Varför skulle du sluta tänka på mig, för att du inte längre kan se mig. Jag väntar på dig för en kort stund.Alldeles i närheten.
Allt är bra.

Tack Emma. Jag behövde den just idag. Maila mig på malou84@hotmail.com så jag kan skriva tillbaka till dig!!

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt

För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Vakuum.

Hon är det här partyts ljus
Och han bredvid
Är så stolt att ha henne nära sig
Det verkar som hon överlevt
Sen sist jag såg henne
Hon kunde va någon annan, någon bättre
Om hon slöt ögonen
Hon har bytt höghusen
Mot champagne
Och hennes nya fina vänner
Tror de vet var hon kommer från
Jag är pojken i glasögon
Hon var kär i en gång

Hon känner inte igen mig
Nej, åren har nog slitit hårdare på mig
Så jag säger inget
Vill inte genera henne
Men jag ska be honom ta hand om henne väl
För jag vet vilken dy hon varit i

Jag vet vilken dy hon varit i

Hon känner inte igen mig
Nej, åren har nog slitit hårdare på mig
Så jag säger inget
Vill inte genera henne
Men jag hoppas han tar han om henne väl
Tar hand om henne väl

Den som säger att tiden läker alla sår.....

...den ljuger.

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte och det finns inga kläder som tål det dåliga vädret.

Jag Älskar Dig.

Ja, jag är lycklig. Ja, jag lever.
Men det går inte över, det blir inte lättare, inte så länge du inte kommer tillbaka.
Tiden ändrar ju ingenting.

Robin idag blir det en underbar dag!! Jag ska träffa dina vänner och grilla!!
Jag är så glad för det :)

Önskar att himlen hade en telefon så jag kunde höra din röst igen.. Jag tänkte på dig idag, men det är ju inte något nytt.. Jag tänkte på dig igår och dagarna före det.. Jag tänker på dig i stillhet. Allt som är kvar är minnen och ett kort i en ram.. Ditt minne är hos mig för alltid. Jag har dig i mitt hjärta ♥♥♥

TRETTONDE FEBRUARI

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för idag borde det vara din Födelsedag älskade älskade Robin.

Varje dag, sen du gav dig av saknas du mig.

Den morgonen då detta livet är över, då vet jag att vi ses igen.

Every day I wake up

I hope I'm dreamin

I can't believe this shit

Can't believe you ain't here

Sometimes it's just hard to wake up

It's hard to just keep goin

It's like I feel empty inside without you bein here

I would do anything to bring you back

You'll always be the greatest I miss you Big

Can't wait til that day, when I see your face again

I can't wait til that day, when I see your face again

life ain't always what it seem to be

Words can't express what you mean to me Even though you're gone, we still a team

In the future, can't wait to see If you open up the gates for me

Every step I take, every move I make

Every single day, every time I pray

I'll be missing you

Thinkin of the day, when you went away

What a life to take, what a bond to break

I'll be missing you

It's kinda hard with you not around

Know you in heaven smilin down

Watchin us while we pray for you

Every day we pray for you

Til the day we meet again

In my heart is where I'll keep you friend

Till minne av dig ROBIN

Det bor en ängel i mitt hus

han kommer var gång

jag tänder ett ljus.

Den ängeln är du,

min vackra lillebror.

Min sorg och saknad efter

dig är så oändligt stor.

Jag ber och ber kom

tillbaka till mig.

Men du ängel viskar

det kan jag ej.

Du vet storasyster, jag

finns i ett land där

jag fått ro och frid.

Jag viskar tyst tillbaka,

lillebror älskar dig

för all tid.

Den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat....




Jag kan ha räknat sekunderna som gick


Mellan ljuset


och åskans dån


Jag kom på mig själv


med att undra


för ett ögonblick


Om du var på väg hit

eller härifrån

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan va så jävligt, det kan va så bra.

I put my faith in tomorrow
And try to sleep for a while
Maybe a new day will follow
That'll make it alright
Now when I feel so down and out
Somehow you're still by my side
And I hope
Life is good
Wherever you are
You will be
Forever
In my heart
Where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Oh, wherever you are
If I had told you the right things
Would it matter at all?
If I only knew you were standing
On the edge waiting to fall
Oh I would give just anything
To see your face to here your voice
Just one more time, oh ...


Ja, jag vet Robin. Du tycker att den här låten är jättetöntig men det är en fin text och den är till dig!

Jag & tjejerna var hos Robin igår på kyrkogården. Jag har inte varit där på hela sommaren eftersom vi inte har varit hemma... men gräset hade växt över hålet nu.

Det är så tomt så tomt men samtidigt så fruktansvärt ofattbart. Att jag har klarat detta året är helt otroligt. Robin dog när Lykke bara var 12.v i magen. Det är helt otroligt att hon kom ut som en frisk liten tjej trots den enorma sorgen. Det är faktiskt väldigt konstigt, för det känns inte som jag varit gravid. Jag missade hela graviditeten. Älskar dig Robin!

"Ej kan med ord vi skildra den sorg oss drabbat har. Ej mäktar vi beskriva vad allt för oss han var. Förlustens hela storlek vi ej kan fatta än. Vet blott att här vi mistat, vår älskade käraste vän."

Det är många som läser bloggen om Robin varje dag. Vänner, men också andra människor som lever i sorg och som förlorat någon. Storasystrar som förlorat sin lillebror på samma tragiska vis som jag gjort. Texten ovan är från en annan storasyster som även hon kämpar varje dag.

Kanske finns det även någon som läser som mår som Robin mådde. Som varje dag kämpar för att leva en dag till men som till slut slutar att känna. Som till slut blir likgiltlig inför livet. Som känner att det inte spelar någon roll. Det spelar roll. Det spelar roll för så många människor. Du kan inte ana hur älskad du är och hur annorlunda världen vore utan dig. Du behövs i livet och det finns hjälp att få. Hjälp för att orka ta sig vidare. Jag önskar så att Robin talat om hur han tänkte och kände. Beslutet att ta sitt liv är definitivt. Det avslutar inte bara bekymren nu. Utan allt i livet för alltid. Det är bättre att få hjälp med problemen så att man sedan kan komma ur deprisionen och ta sig vidare. För att fortsätta att leva resten av livet. Det ljusnar, det gör verkligen det. Där framme blir det ljusare. Håll ut. Håll ut tills det blir bättre. För det blir bättre. Att ta sitt liv är ingen bra ide. Gör inte det.

Jag skulle vilja ändra på en sak i livet. Jag skulle vilja ändra på kraven att "må bra". Det är så viktigt att det ska verka vara bra. Männiksor jobbar så mycket på att verka må bra istället för att jobba på att må bra. Jag tror att det är viktigt att tala om när man inte orkar längre. När det är för jobbigt. Så att andra människor iallafall får en chans att försöka förstå. Och att hjälpa.

Sedan Robin dog har jag tyckt att det varit mycket lättare att träffa människor som vetat att jag kan när som helst bryta ihop för att jag saknar min bror. När jag varit bland människor som vetat så har jag inte behövt låtsas och då har det varit lättare. Det är värre att vara där jag känner att -idag får jag inte bryta ihop. Dom dagarna har varit jättejobbiga. Folkskygg kände jag mig i början. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig....visste dom? Nu berättar jag alltid att min bror har dött. Så att jag vet att dom vet.

Många tycker att det är jobbigt och vill inte låtsas om någonting. Det tycker jag är jättejobbigt. Att låtsas att allt är som förr.... det kommer det ju aldrig bli igen. Det blir på ett nytt sätt nu. Utan Robin, men hela tiden med Robin.

Jag har hittat en text hos en annan storasyster. En text som beskriver så bra hur det kan kännas. Jag kanske lägger ut den här någon dag.

Idag är det en bra dag. Vänner har varit här. Jag har glada barn och det är sol. Kram

Jag hatar att du aldrig kommer tillbaka.

Vad vet du om månljuset? Förrän du blivit sönderslaget under det.
Och vad vet du om gryningen? Förrän du möt varje morgon med sömnlösa ögon.
Vad vet du om solen? Förrän nån släckt alla ljusen.
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre.
Vad vet du om kärleken? Förrän du förgäves hatat den?
Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna? För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.

Han kommer aldrig tillbaka.

Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten. Tysta ner musiken. Han kommer aldrig tillbaka.

Robin, vad jag saknar dig. Du skulle ha varit med idag. Sara är så fin och jag vet att du är så stolt över henne. Men du skulle ha varit med. Fredrik tror att du var med ändå, men jag vill att du är med oss på riktigt. Jag vill att du kommer hem nu så du får träffa Lykke. Hon är en fin tjej precis som sin storasyster. Vide säger att du bor uppe i himlen och har vingar. När vi var på kyrkogården sa hon att du hade stökat ner med alla pinnarna :) JAG ÄLSKAR DIG!

För två år sedan tog du studenten, då var det så himla varmt så jag och Vide gick upp till oss lite innan för det blev så varmt för henne i vagnen. Då hade hon sin fina sjömansklänning, hon hade en likadan idag. Hon är lik dig, Sara.

Mer och mer förstår jag att du är borta föralltid. Jävla idiotiskt att lägga sig framför tåget!! Men jag lider så med dig för att du var tvungen att göra det. Jag är så ledsen för att du inte orkade mer. Må bra nu, Snälla Må Bra Nu! Vi saknar dig och jag tänker på dig varje sekund. Kortet i köket på dig och Vide är så fint. Men Vide tror att det är du och Lykke :) Jag älskar dig.

OM DET FANNS EN CHANS ATT VI MÖTTES IGEN NÅGONSTANS DU OCH JAG OM SÅ BARA FÖR EN DAG

*bilden har jag fått av Robins vän E*

Har du kvar din röda cykel? Som jag lånade en enda gång.

Har du kvar din cykel nyckel? Har du kvar din gamla sång?
Har du kvar din röda cykel? Och din gamla röda cykelpump?

Är det sant att tiden går men åt ett annat håll?

Är det sant att tiden går men spelar det nån roll?

Har du kvar din röda cykel?
Har du kvar den gamla lögnen, att tiden läker alla sår?

Ja, den senaste månaden har död och liv varit nära, nära. Robin finns med i varje tanke och mycket starkare nu. Jag blir ofokuserad och okoncentrerad. Rastlös och stressig.

Det är så mycket tankar... ett stort moln. Därför har jag inte skrivit på ett tag... jag vet inte var jag ska börja... det är så mycket.

Jag ser kärleken mellan V&L men kan inte bara glädjas som jag vill.... för jag saknar Robin så mycket. Jag ser liksom käreken mellan mig och Robin i mina tjejer. Goa underbara tjejer.

Jag vet också nu att barn är barn. Kan man sluta älska någon? Eller har man isåfall inte älskat från början?



Har du kvar den gamla lögnen, att tiden läker alla sår?

"Precis som ditt ansikte inte avslöjat något om den stora sorg du bär, dolde din bror sin smärta." -Jag förstår det nu.

Robin! Jag har hittat en låt till oss :)

"Över vida oceaner

Mot fjärran horisonter

Över hav och kontinenter

Genom skymningar och dagar

Har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar

Vi har burit samma bördor

Vi har sett mot samma stjärnor

Vi har sjungit samma sånger

Vi har delat samma drömmar

Du är med mig vart jag går

Genom månader och år

Du är med mig vart jag far

Du är med mig alla dar

Du är den jag kunde va

Som broar över djupen

Som skuggor under träden

Som stigarna i snåren

Som eldarna i natten

Har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen

Vi har burit samma längtan

Vi har sett med samma ögon

Vi har trott på samma löften

Vi har stått på samma sida

Du är med mig vart jag går

Genom månader och år

Du är med mig alla dar

Du är med mig vart jag far

Du är den jag kunde va

Och ingenting kan skilja oss

Och ingenting kan splittra oss

Och ingenting kan slita oss isär

Och ingenting kan få oss

Att överge varann

Stormar kanske tystar oss

Skuggor kanske slukar oss

Sorger kanske tvingar oss på knä

Men ingenting i världen

Kan lösa våra band

Jag är med dig vart du går

Genom månader och år

Jag är med dig alla dar

Jag är med dig vart du far

Du är den jag kunde va

Du är med mig där jag e

Du är med mig vart jag ser

Du är med mig vart jag far

Du är med mig alla dar

Du är den jag kunde va

Du är den jag kunde va

Du är den jag kunde va"

-Mikael Wiehe, Den jag kunde va

"liten bambi med yvigt hår
bär i hjärtat ett hemligt sår

liten bambi är tuff och hård
men där inne så är hon spröd
och hennes låga den vittrar död

hennes ögon dom kan gråta
hennes kinder dom kan bli våta
hennes kropp sover hårt på spikar
hennes läppar dom vill skrika
och hennes fötter dom vill bara springa
springa bort till platsen som skänker vingar

en liten bambi kan komma hem igen

bambi har höga krav
för att duga och räcka till låter hon vargarna få som dom vill
och vi väljer att blunda hårt att börja hjälpa är alltför svårt, att börja hjälpa är alltför svårt"

- Uno Svenningsson. Liten Bambi.

Äntligen, äntligen är du hemma och vi får sörja dig i lugn och ro.

"utanför fönstret slår våren ut, marken blir grön igen."

Jag älskar dig, Robin!

En morgon
När du mist den du älskar, ska du veta
Att om du i det förflutna börjar leta
Och minns det som var fint och bra igår
Kan det hjälpa att läka dina sår
Låt sorgen ta den tid den behöver
Innan du söker efter lyckoklöver
Det vackra kommer du att minnas
I dina tankar skall det alltid finnas
Tårarna strömmar nerför din kind
Låt dem falla, för sedan kommer varmare vind
Du har rätt att känna ilska och vanmakt
Rätt att sörja i din egen takt
Ingen annan ska bestämma, kära du
Om du ska gråta då eller nu
Bry dig inte ifall någon dig vill klandra
En dag blir det deras tur att denna väg vandra
Så min vän-försök förstå
Att du i din egen takt måste gå
Du ska veta-hur mycket du än sörjer och saknar
En morgon är det sol när du vaknar...

Allting handlar om Robin.

Maybe I didn't treat you
Quite as good as I should have
Maybe I didn't love you
Quite as often as I could have
Little things I should have said and done
I just never took the time

Give me one more chance
To keep you satisfied
Maybe I didn't hold you
All those lonely, lonely times
And I guess I never told you
I'm so happy that you're mine

I'm sorry I was blind

You are always on my mind