"Ej kan med ord vi skildra den sorg oss drabbat har. Ej mäktar vi beskriva vad allt för oss han var. Förlustens hela storlek vi ej kan fatta än. Vet blott att här vi mistat, vår älskade käraste vän."

Det är många som läser bloggen om Robin varje dag. Vänner, men också andra människor som lever i sorg och som förlorat någon. Storasystrar som förlorat sin lillebror på samma tragiska vis som jag gjort. Texten ovan är från en annan storasyster som även hon kämpar varje dag.

Kanske finns det även någon som läser som mår som Robin mådde. Som varje dag kämpar för att leva en dag till men som till slut slutar att känna. Som till slut blir likgiltlig inför livet. Som känner att det inte spelar någon roll. Det spelar roll. Det spelar roll för så många människor. Du kan inte ana hur älskad du är och hur annorlunda världen vore utan dig. Du behövs i livet och det finns hjälp att få. Hjälp för att orka ta sig vidare. Jag önskar så att Robin talat om hur han tänkte och kände. Beslutet att ta sitt liv är definitivt. Det avslutar inte bara bekymren nu. Utan allt i livet för alltid. Det är bättre att få hjälp med problemen så att man sedan kan komma ur deprisionen och ta sig vidare. För att fortsätta att leva resten av livet. Det ljusnar, det gör verkligen det. Där framme blir det ljusare. Håll ut. Håll ut tills det blir bättre. För det blir bättre. Att ta sitt liv är ingen bra ide. Gör inte det.

Jag skulle vilja ändra på en sak i livet. Jag skulle vilja ändra på kraven att "må bra". Det är så viktigt att det ska verka vara bra. Männiksor jobbar så mycket på att verka må bra istället för att jobba på att må bra. Jag tror att det är viktigt att tala om när man inte orkar längre. När det är för jobbigt. Så att andra människor iallafall får en chans att försöka förstå. Och att hjälpa.

Sedan Robin dog har jag tyckt att det varit mycket lättare att träffa människor som vetat att jag kan när som helst bryta ihop för att jag saknar min bror. När jag varit bland människor som vetat så har jag inte behövt låtsas och då har det varit lättare. Det är värre att vara där jag känner att -idag får jag inte bryta ihop. Dom dagarna har varit jättejobbiga. Folkskygg kände jag mig i början. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig....visste dom? Nu berättar jag alltid att min bror har dött. Så att jag vet att dom vet.

Många tycker att det är jobbigt och vill inte låtsas om någonting. Det tycker jag är jättejobbigt. Att låtsas att allt är som förr.... det kommer det ju aldrig bli igen. Det blir på ett nytt sätt nu. Utan Robin, men hela tiden med Robin.

Jag har hittat en text hos en annan storasyster. En text som beskriver så bra hur det kan kännas. Jag kanske lägger ut den här någon dag.

Idag är det en bra dag. Vänner har varit här. Jag har glada barn och det är sol. Kram