Robin. Nu är dagarna jobbiga. Jag går upp för att hämta V på dagis vid två. Sen försöker jag hålla mig vaken tills hon ska gå och lägga sig. Jag är så himla trött och slut.
Prattanten tycker att jag kanske ska bli sjukskriven ett tag. Men jag håller ut ett tag till. Men jag känner verkligen att det är på gränsen. Det är så spänt hela tiden.
Allt bara är.
Jag har förstått så mycket nu... hur det är.. varje dag gör någon precis som du gjorde.
Du är med mig i allt Robin. Jag älskar dig.
1 kommentar:
Hej storasyster. Jag följer din blogg, hoppas det är ok för dig. Känner igen mig i det du skriver...om du vill får du maila mig eller läsa min blogg. Eller lämna en kommentar. Jag förstår dock om du inte orkar. Sorgen är så stor. Att orka med att läsa andras bloggar etc. Dock följer jag två andra bloggare. Vi stöttar varann mitt i alla sorg. Vi har alla mist en älskad anhörig i suicid. Det är så svårt. Overkligt. Men det är vår verklighet nu. Omgivningens reaktioner är oxå väldigt svåra för oss att hantera. Antingen säger de något plumpt eller så säger det ingenting...
enstorasysterstankar@hotmail.com är min mail om du vill skriva.
Min blogg kan du komma till via min kommentar här...
/Cia
Skicka en kommentar