tisdag 2 december 2008

We´ll meet in the end.



Yesterday has been and gone
Tomorrow will I find the sun
Or will it rain?
Everybody's having fun
Except me
I'm the lonely one
I live in shame

I said Goodbye to romance, Yeah!
Goodbye to friends, I'll tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet,
We'll meet in the end

I've been the king,
I've been the clown
Now broken wings can't hold me down
I'm free again
The jester with the broken crown
It's won't be me this time around
To love in vain

I said Goodbye to romance
Goodbye to friends, I tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet
We'll meet in the end

And I feel the time is right
Although I know that you just might
Say to me
Whatcha gonna do
Whatcha gonna do
Cause I have to take this chance
Goodbye to friends and too romance
And to all of you And to all of you

I said Goodbye to romance
Goodbye to friends, I tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet,
We'll meet in the end

And the weather's looking fine
And I think the sun will shine again
And I feel I've cleared my mind
All the past is left behind again

I said Goodbye to romance
Goodbye to friends, I tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet
We'll meet in the end.
Black Sabbath - Goodbye to Romance


Måndagen den 29 september var en valigt måndag. Jag och Vide gick på matlagningen på förmddagen. När vi gick hem gick Robin mot tåget. Halv tre la vi oss och vilade, jag och Vide.
Då levde inte Robin. Efter skolan kom Sara upp och käka macka. Det var en helt vanlig kväll framför TV:n. Vi gick och la oss strax före 23.

En helt vanlig måndag, en helt vanlig kväll. Ett helt vanligt liv. Tills mamma ringde och väckte oss.
Jag borde ha gjort så mycket. Jag borde verkligen ha förstått. Och jag borde ha hjälpt dig därifrån. Förlåt Robin! Jag borde ha fattat! Hur svårt kan det va?

1 kommentar:

Cecilia sa...

Vet du, min bror sa till mig "du har snart ingen bror längre" en vecka innan han dog. Han gav oss signaler länge men ibland mer som "ni tar väl hand om mitt barn om det händer mig något". Min bror fick en psykos, o mådde väldigt dåligt samtidigt som han hade en oerhörd sjukdomsinsikt o det blev än mer plågsamt för honom. Psykvården slarvade bort hans liv. Så ser jag på det. Jag vet inte vad som är svårast, att som min bror sa det rakt ut o vi kunde ändå INTE stoppa honom(fast vi gjorde allt i vår makt för att försöka hjälpa honom/finnas för honom...i 3 års tid) eller som din bror, sa ingenting alls. Vi mår nog lika dåligt båda två. Det är en enorm smärta vi får bära. Resten av våra liv. Många varma kramar från mig, en annan storasyster med liknande smärta du/ni bär.