torsdag 30 oktober 2008

Världens bästa bror.


Idag känns det som att du varit borta jättelänge. Det börjar bli kallt ute, minusgrader på natten och det drar in i sovrummet. Jag är inte lika mörkrädd som jag var dom första dagarna när du hade dött.

Jag tror att jag kan förstå en del av vad du kännt. Jag vet att du sökt, men att det inte fanns där.

Jag är så ledsen att jag inte sett, att jag inte förstod.

Jag är så arg på dig för att du bara har lämnat oss. Hur kunde du bara lämna oss? Men samtidigt är jag oerhört ledsen över att du mått så dåligt. Att ditt liv inte blev som du hade tänkt. Fanns det inget vi kunde göra för dig? Var detta den enda lösningen? Det är så svårt för mig att förstå hur du kunde välja bort livet.

Jag tycker att det är konstigt att du ska vara död jämt. Att du inte kommer leva på jul och inte på din födelsedag och inte om 10år. Jag förstår att du inte finns just nu. Men föralltid? Förstod du att det här skulle vara föralltid? Ville du verkligen aldrig mer leva?

Robin! Du är världens bästa bror. Den bästa man kan önska sig.

Inga kommentarer: