Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför finns du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss.
Vill inte förstå
Vill inte fatta att Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda
Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot Ditt
ansikte
Se solen gå ned vid horisonten
Höra fåglarna sjunga i träden
Känna doften av sommaren
Bada i saltvatten
Vill inte förstå att Du inte finns
Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad
Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder
Det enda som finns kvar nu är våra minnen
Och tystnad
Så mycket tystnad
Tänk att tystnad kan låta så mycket
1 kommentar:
En fin sida och fina bilder på Er bror. Jag beklagar djupt det som hände honom. Jag vet vad jag talar om då min dotter gjorde exakt samma sak för ett år sedan här i stan vi bor. Om ni vill och om eran mamma vill så har begravningsbyrån ni anlitat mitt telefonnummer, ibland kan det räcka med någon som vet hur det känns och kunna sitta tysta tillsammans. Kram.
Skicka en kommentar