Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet
Måndagen den 29 september 2008 tog våran bror sitt eget liv. Vi saknar honom så enormt och kommer aldrig att förstå.
tisdag 16 december 2008
fredag 12 december 2008
Hej igen, nu är det lillasyster som kommit tillbaka.
Har inte blivit att jag har skrivit något den senaste tiden..
Nu har jag inte varit i skolan på 2 dagar heller. Jag orkar inte, tänker på dig Robin hela tiden. Det känns så konstigt att du inte finns mer. Jag saknar dig så himla mycket. Jag saknar ditt skratt, ditt sinne för humor, saknar allt vi gjorde tillsammans, och jag saknar dina kramar. Dina kramar var dom bästa. Varje gång du hade varit någon stans, med kompisar eller så, så väntade jag alltid på att du skulle komma hem. Räknade timmarna innan du skulle komma, sen när du väl kom och öppnade ytte dörren så sprang jag alltid till dig och kramade dig. Du hade alltid ditt stora vita leende på läpparna när jag kom och kramade dig. Och du fick alltid böja dig ner för att du va så lång och jag så kort, och jag fick alltid stå på tå. Och när man la armen på din rygg så kände man din kalla skinnjacka. Men dina kramar var alltid varma, även om vi var ute i snön eller i spö regnet. Saknar dom, saknar dig Robin.
Det var så här dom flästa såg Robin när dom tänkte på honom. Den glada, spralliga, tokiga Robin. Tänkt att någon kan vara så glad på utsidan, och ha det så svårt på insidan, må så dålig så att han väljer att inte leva mer.
Robin, du är älskad. Vi älskade dig när du var glad, vi älskade dig när du mådde dåligt, vi älskar dig nu, vi har alltid älskat dig, och det kommer vi alltid att göra.
Lillasyster älskar och saknar dig så himla mycket Robin!
Har inte blivit att jag har skrivit något den senaste tiden..
Nu har jag inte varit i skolan på 2 dagar heller. Jag orkar inte, tänker på dig Robin hela tiden. Det känns så konstigt att du inte finns mer. Jag saknar dig så himla mycket. Jag saknar ditt skratt, ditt sinne för humor, saknar allt vi gjorde tillsammans, och jag saknar dina kramar. Dina kramar var dom bästa. Varje gång du hade varit någon stans, med kompisar eller så, så väntade jag alltid på att du skulle komma hem. Räknade timmarna innan du skulle komma, sen när du väl kom och öppnade ytte dörren så sprang jag alltid till dig och kramade dig. Du hade alltid ditt stora vita leende på läpparna när jag kom och kramade dig. Och du fick alltid böja dig ner för att du va så lång och jag så kort, och jag fick alltid stå på tå. Och när man la armen på din rygg så kände man din kalla skinnjacka. Men dina kramar var alltid varma, även om vi var ute i snön eller i spö regnet. Saknar dom, saknar dig Robin.
Det var så här dom flästa såg Robin när dom tänkte på honom. Den glada, spralliga, tokiga Robin. Tänkt att någon kan vara så glad på utsidan, och ha det så svårt på insidan, må så dålig så att han väljer att inte leva mer.
Robin, du är älskad. Vi älskade dig när du var glad, vi älskade dig när du mådde dåligt, vi älskar dig nu, vi har alltid älskat dig, och det kommer vi alltid att göra.
Lillasyster älskar och saknar dig så himla mycket Robin!
Robin, jag lovar dig. Jag lovar dig verkligen.
Idag råkade jag öppna ditt sms. Så nu ligger det inte på telefonen varje gång jag öppnar längre.... men det gör inget.
På ett sätt så känns det som att du har varit borta jättelänge. Men samtidigt är det så nyss.
Jag vet att det aldrig kommer bli som vanligt igen. Vissa dagar kommer nog att vara lättare än andra. Men det kommer aldrig bli bra. Jag tycker att det känns värre och värre. Men jag lovar dig.
Om ett tag så kanske det blir lite mer som vanligt igen, fast på ett annat sätt. Varje sekund av livet så kommer jag veta att inte du finns mer. Och det är så jobbigt att ha det i hjärtat hela tiden. Förut var jag ovetande om livet. Lyckligt ovetande. Nu när jag vet så vet jag. Då är det så svårt att förstå hur det är tänkt allting?
Ser du nu att allt bara är fasader. Alla låtsas bara. Vissa orkar låtsas bättre än andra. Dom flesta menar bara väl, men en del är bara rakt igenom elaka.
Vi har varit så naiva både du och jag.
Idag råkade jag öppna ditt sms. Så nu ligger det inte på telefonen varje gång jag öppnar längre.... men det gör inget.
På ett sätt så känns det som att du har varit borta jättelänge. Men samtidigt är det så nyss.
Jag vet att det aldrig kommer bli som vanligt igen. Vissa dagar kommer nog att vara lättare än andra. Men det kommer aldrig bli bra. Jag tycker att det känns värre och värre. Men jag lovar dig.
Om ett tag så kanske det blir lite mer som vanligt igen, fast på ett annat sätt. Varje sekund av livet så kommer jag veta att inte du finns mer. Och det är så jobbigt att ha det i hjärtat hela tiden. Förut var jag ovetande om livet. Lyckligt ovetande. Nu när jag vet så vet jag. Då är det så svårt att förstå hur det är tänkt allting?
Ser du nu att allt bara är fasader. Alla låtsas bara. Vissa orkar låtsas bättre än andra. Dom flesta menar bara väl, men en del är bara rakt igenom elaka.
Vi har varit så naiva både du och jag.
torsdag 11 december 2008
Sorg
Svenska institutet för sorgbearbetning definierar sorg som: "en normal och naturlig känslomässig reaktion vid en förändring av ett välkänt livsmönster." (Magnusson, 2006, s.2).
Sorg gör ont och är en stark upplevelse. Även om sorg tar sig olika uttryck, är det alltid svårt och påfrestande att vara sörjande (Gyllenswärd, 1999). Att känna sorg är en form av kris efter en traumatisk upplevelse.
När någon förlorat en anhörig ställs höga krav på anpassning, då ett nytt liv utan den avlidne ska accepteras. Det är en stor omställning med den stigmatisering som sker då omgivningen ser personen som sörjande och inte riktigt vet hur de ska hantera situationen.
Detta kan leda till att den sörjande känner sig ensam och isolerad (Ottosson, 2007; SPES, 2007). Enligt Magnusson (2006) och Ottosson (2007) kan ensamheten ta sig drastiska utvägar då de efterlevande börjar ifrågasätta sina reaktioner. Det är vanligt att tysta ner känslor av sorg och lägga locket på som ett försvar. Resultatet kan då bli obearbetad sorg som tar sig uttryck via fysiska och psykiska symtom.
Även förvirring, skuldkänslor, suicidtankar och suicidhandlingar kan uppstå. Sörjande har behov av att uttrycka sin sorg samt sätta ord på sina tankar inför någon som är närvarande och lyssnar. Sorg ses bäst som en icke tidsbestämd process och ett böljande flöde som går fram och tillbaka.
Att bearbeta sorg innebär en process där alla känslor och funderingar får komma upp till ytan och det finns inget definitivt slut. Genom att tillåta sig att uttrycka sina känslor, bearbetas de successivt.
onsdag 10 december 2008
Robin. Nu är dagarna jobbiga. Jag går upp för att hämta V på dagis vid två. Sen försöker jag hålla mig vaken tills hon ska gå och lägga sig. Jag är så himla trött och slut.
Prattanten tycker att jag kanske ska bli sjukskriven ett tag. Men jag håller ut ett tag till. Men jag känner verkligen att det är på gränsen. Det är så spänt hela tiden.
Allt bara är.
Jag har förstått så mycket nu... hur det är.. varje dag gör någon precis som du gjorde.
Du är med mig i allt Robin. Jag älskar dig.
Prattanten tycker att jag kanske ska bli sjukskriven ett tag. Men jag håller ut ett tag till. Men jag känner verkligen att det är på gränsen. Det är så spänt hela tiden.
Allt bara är.
Jag har förstått så mycket nu... hur det är.. varje dag gör någon precis som du gjorde.
Du är med mig i allt Robin. Jag älskar dig.
måndag 8 december 2008
Älskar dig bror!
Hej Robin!
Jag har haft en bra helg. Jag pratade om dig med glädje. Jag kunde berätta om dig utan att bli ledsen.
Jag är så stolt över att vara din storasyter. Du är världens bästa lillebror.
Mycket är så jobbigt så jag inte orkar tänka på det. Men det är skönt när jag kan tänka på dig ljust.
Glad över att du är min lillebror. Stolt!
Jag tänder ljus för dig och du är med mig i allting. Älskar dig.
Jag har haft en bra helg. Jag pratade om dig med glädje. Jag kunde berätta om dig utan att bli ledsen.
Jag är så stolt över att vara din storasyter. Du är världens bästa lillebror.
Mycket är så jobbigt så jag inte orkar tänka på det. Men det är skönt när jag kan tänka på dig ljust.
Glad över att du är min lillebror. Stolt!
Jag tänder ljus för dig och du är med mig i allting. Älskar dig.
tisdag 2 december 2008
We´ll meet in the end.
Tomorrow will I find the sun
Or will it rain?
Everybody's having fun
Except me
I'm the lonely one
I live in shame
I said Goodbye to romance, Yeah!
Goodbye to friends, I'll tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet,
We'll meet in the end
I've been the king,
I've been the clown
Now broken wings can't hold me down
I'm free again
The jester with the broken crown
It's won't be me this time around
To love in vain
I said Goodbye to romance
Goodbye to friends, I tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet
We'll meet in the end
And I feel the time is right
Although I know that you just might
Say to me
Whatcha gonna do
Whatcha gonna do
Cause I have to take this chance
Goodbye to friends and too romance
And to all of you And to all of you
I said Goodbye to romance
Goodbye to friends, I tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet,
We'll meet in the end
And the weather's looking fine
And I think the sun will shine again
And I feel I've cleared my mind
All the past is left behind again
I said Goodbye to romance
Goodbye to friends, I tell ya!!
Goodbye to all the past
I guess that we'll meet
We'll meet in the end.
Black Sabbath - Goodbye to Romance
Måndagen den 29 september var en valigt måndag. Jag och Vide gick på matlagningen på förmddagen. När vi gick hem gick Robin mot tåget. Halv tre la vi oss och vilade, jag och Vide.
Då levde inte Robin. Efter skolan kom Sara upp och käka macka. Det var en helt vanlig kväll framför TV:n. Vi gick och la oss strax före 23.
Då levde inte Robin. Efter skolan kom Sara upp och käka macka. Det var en helt vanlig kväll framför TV:n. Vi gick och la oss strax före 23.
En helt vanlig måndag, en helt vanlig kväll. Ett helt vanligt liv. Tills mamma ringde och väckte oss.
Jag borde ha gjort så mycket. Jag borde verkligen ha förstått. Och jag borde ha hjälpt dig därifrån. Förlåt Robin! Jag borde ha fattat! Hur svårt kan det va?
måndag 1 december 2008
Lyssnar på din skiva som vi spelade på minnestunden.
Det är väldigt overkligt. Det är så overkligt att det är på riktigt.
Att du aldrig, aldrig kommer hem mer.
Jag tänder ljus för dig på kvällarna Robin. En ängel som jag köpte i kyrkan.
Jag kommer berätta hur det verkligen var. När jag orkar.
Jag längtar så himla mycket efter dig nu!
Det är så konstigt och jobbigt att inte orka eller vilja någonting. Jag har ingen energi över till någonting annat än det som måste.
Jag har inte vetat hur det är att mista någon.
Och det är så fruktansvärt att du inte finns Robin!
Varför, varför, varför berättade du inte att du inte orkade mer.
Eller försökte du? Varför förstod jag inte. Hur svårt kan det va?
Nu är det så självklart. Nu när facit är här.
Om någon läser och funderar på att inte leva mer. Snälla, snälla berätta för någon
och jag lovar att det vänder. Livet blir bättre och du väljer livet.
Black Label Society-Dirt on the grave
Ashes fly, ashes burn.
The sun is black ain´t no return.
Ashes flt ashes burn.
Over and over no need to learn.
It´s all dust on dust.
It´s all you and me.
Out done completely out played.
Just shovel some more dirt on the grave.
The choices you make and teh choices that are
When hell is so close and heavens so far
Ashes fly and ashes burn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)