Kortet i hallen...

när Robin cyklar är så himla fint.
Det är så livligt och fartfyllt :)
Levande!

Ord från en vän.

Försök att ta tillvara
allt gott som livet ger.
Se det stora i det lilla
så kan guldkornen bli fler.

Ge dig tid att reflektera
en stund i lung och ro.
Låt sanningen bli vetskap
men släpp även fram din tro.

Och när du möter mörker
och livets tvära kast
- känn då hur livet rör sig
och ljuset får kontrast.

Känn att du får styrka
av det som gör dig svag
- att där finns nåt att lära
av allt som sker var dag.

Hela, hela tiden är du borta. Det är svårt att göra något för hela, hela tiden i allting så är du borta. Ibland förstår jag att du har det bra nu. Men det är så jobbigt och konstigt.

Vad gör man?

Älskar dig Robin!

Robin är våran ängel nu...

Du finns alltid med oss.

Varje dag.

Är ditt hjärta fyllt med ljus nu?

Jag tror det.

http://www.spes.nu/images/stories/filer/psikisklivraddning.pdf

Jag har verkligen haft förutfattade meningar. Jag trodde att det var "konstiga" personer som tog sitt liv. Vad jag tänkte med konstig vet jag inte. Jag har aldrig riktigt tänkt på det. Jag visste iallafall att det inte hände sådana som mig. Det är ju inte någonting som händer, som man går och tänker på. Robin var ju smart, smart och vanlig. Ingen som tar sitt liv.

Men det händer. Varje år dör 1500 personer i Sverige i självmord. Vanliga personer som lämnar efter sig en enorm tomhet och saknad. 1500 personer som enligt mig dör helt i onödan.

Det är den vanligaste dödsorskaden bland män i åldrarna 15-44år. Vad kan man göra? Jag tänkte först att vi måste ju prata om detta. Folk måste ju få veta hur vanligt det är!

Men det går inte... för man vet att självmord smittar. Det sprider sig som ringar på vattnet. Det är inte ärftligt men det smittar. Det är när tankarna om självmord föds. Då är det farligt. När det finns, när man vet att det är ett alternativ. Media har därför utvecklat en praxis att inte rapportera självmord, kanske bara berätta hur någon hittats död eller hur någon hamnat framför tåget, för att inte ge andra impulsen att ta sitt liv.

Det kommer ju hända igen. Så många gånger, så många familjer.

Människor måste förstå att dom är älskade, att dom är bra alldelles som dom är. Och att det går att ta sig ur.

Man får må dåligt, det är ok. Allt måste inte vara bra hela tiden.

Men, du som mår dåligt MÅSTE säga det. Du MÅSTE söka hjälp. Vi människor runt omkring MÅSTE förstå allvaret.

Folk tar sitt liv. Bara sådär. Utan förvaning. Robin gjorde det. Så plötsligt.

Om någon mår dåligt, då MÅSTE vi förstå det och då MÅSTE vi hjälpa. Men hur?

Robin! Jag hoppas att du kommit till himlen. Att du inte väntar här för att du är förtvivlad. Vi älskar dig och saknar dig men vi vet att du är med oss. Vi vill att du är lycklig i himlen nu. Vi är inte arg eller besviken. Vi saknar dig och älskar dig. Vi önskar det vore annorlunda men nu vill vi att du får frid i himlen.

Robin!

Å vad jag saknar dig. Jag ska gå och köpa blommor och ljus nu och gå med till minneslunden.

Det är så fruktansvärt fruktansvärt. Jag vill att du ska vara med oss här. Jag vill inte göra någonting nu när inte du finns. Jag vill att du ska vara med. Jag vill att du ska vara med när Vide blir storasyster.

Jag tror att du levde för mycket för drömmen. Och tillslut så insåg du att verkligheten inte var som du tänkt dig. Hon jag pratar med sa det så bra igår. Och jag tror att det var så det var.

Älskar dig!

Vilken skitvecka.....

Ja, Robin mycket har hänt sen du dog. Jag hoppas fortfarande att du kommer hem snart.
Jag vill inte fira jul utan dig, det har jag aldrig gjort.

Igår letade jag tågförseningar och kunde inte låta bli att söka upp Robins tåg.
Påkörd person stod det bara och 98 min försenat. Fy vad fruktansvärt det var att läsa. Jag hade hjärtklappning säkert en timme efteråt och kunde inte tänka.

Här dog Robin.

Det här är platsen där Robin dog. Längre fram på spåret tilll höger, runt krönet där framme. Tåget kom "hitåt". Måndagen den 29/9 lämnade det Aspens station 14.26 och skulle ankomma Jonsereds station 14.29.

Vi var där och tittade i Fredags. Jag trodde att det skulle vara svårt att ta sig dit. Att han skulle ha liksom klättrat dit. Men det var bara att gå dit. Öppna en grind och gå dit.

Oj, vilket fint väder.
Dom första stor, lätta vita snöflingorna faller utanför.

I snabb takt fortsätter livet. I Begravningslagen står det att den bortgångna ska begravas inom rimlig tid. Rimlig tid är 2 månader och på måndag har det redan gått 7 veckor sedan du dog.
Det är ju för jävligt. Men Robin jag vet att du är i himlen och kikar på oss :) Och jag lovar dig att din begravning kommer bli som du vill ha den. Jag kommer inte att svika dig. Det lovar jag.

Jag har egentligen inte haft lust eller ork att göra någonting sen du dog. Men igår var det en bra dag och på måndag tar jag nya tag. Då blir det förhoppningsvis en bra förändring. Jag behöver ombyte så att jag slipper tänka hela tiden.

Jag vet att du har det bra nu och det känns skönt! Och jag vet att du inte visste att det skulle bli såhär. Du har haft ett mörker över dig och det gick att få bort det.
Var det Onskan du menade?

Det snöar för fullt här, jättefint! Om du kommer hem om några veckor kan du åka Snowboard.

As we grow up, we learn that even the one person that wasn´t supposed to ever let you down probably will. You will have your heart broken probably more than once and it´s harder every time. You`ll break hearts too, so remember how it felt when your was broken. You´ll fight with your best friend. You´ll blame a new love for things an old one did. You´ll cry bescause time is passing by to fast, and you´ll eventually lose someone you love. Soo take too many pictures, laugh too much and love like you´ve never been hurt.

Dont be afraid that your life will end,

be afraid that it will never begin.

Saras bilder från Robins Minnestund.

Robins Minnesbok. Kusin Lina har ritat den jättefina bilden av Robin.

Mamma tände 11 ljus för att 11 änglar, släktingar, ska ta hand om Robin i himlen.



Vi gjorde ett hjärta där man kunde tända ljus eller lägga dit en blomma.



Saras ros.


Ett ljus för alla som kom och mindes Robin. Vänner, släktingar och familj.

Robin, du är älskad!

Lilla vän.

Det var inte meningen att det skulle bli så här. Jag vet det.
Men jag vet att du har det bra nu. Och jag vet att vi ses igen.
Jag vill leva länge. Jag vill leva tills mina barn blir gamla. Men sen kommer jag till dig Robin!!

Jag förtår att du inte orkade längre. Du visste att jag skulle klara mig ändå. Du gav upp. Men jag förstår dig och jag är inte arg på dig längre. Jag förstår att du inte orkade mer. Jag längtar tills vi ses igen och jag får svar.

Det har varit lättare för mig, jag har kunnat låta det rinna av men du har alltid tagit det till dig på ett annat sätt. På dig har det tagit hårt. Det har varit tuffare för dig. Jag vet det. Du har undrat, jag visste. Du har sökt men jag slutade leta för så länge sedan. Jag visste hela tiden att det inte fanns där. Jag förstår att du gav upp men jag önskar så att det hade varit annorlunda.

Livet är så hårt. Det är så mycket som jag vill inte ska finnas. Jag vill inte att det ska finnas att inte du lever.

Är det dag och natt där du är? Kan man se stjärnorna när det är stjärnklart?

Sakta, Sakta kommer jag på mer&mer hur det varit. Hur det egentligen var. Lilla vän.

Du har sökt och väntat, men jag vet att du har det bra nu. Du har haft det så jobbigt så länge, men ingen har vetat. När jag ibland berättat små delar för någon tror dom mig nästan inte. Det låter ju helt sjukt. Folk dömer, men dom vet inte. Ingenting vet dom. Varför frågar ingen mig? Jag vet. Det var ju du och jag, så jag vet. Jag vet hur det var.

Vi saknar dig och tänker på dig. Sara har gjort en sådan fin tatuering till dig, jag vet att du är jätteglad för att hon är världens bästa lillasyster. Och du är världens bästa Lillebror.

Härliga Robin! Älskar att diskutera saker med mig som jag inte bryr mig och än mindre vet vad det handlar om... :) Fatta inte ens samtalsämnet.

Robin! Jag lurade dig att vi hade en låtsaskompis. Och så målade vi en tårta med luktpennor. Och så åt vi upp den :)
JAG ÄLSKAR DIG!

Healing.

Fick en paus igår med ny energi.
Tack Robin, jag vet.
Jag ska leta efter boken.
Älskar dig!

Tystnaden

Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför finns du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss.
Vill inte förstå

Vill inte fatta att Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda
Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot Ditt
ansikte
Se solen gå ned vid horisonten
Höra fåglarna sjunga i träden
Känna doften av sommaren
Bada i saltvatten

Vill inte förstå att Du inte finns

Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad
Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder
Det enda som finns kvar nu är våra minnen
Och tystnad
Så mycket tystnad
Tänk att tystnad kan låta så mycket

Vilken godbit!

Det är så konstigt att världen rullar vidare. Alla går på och fortsätter precis som vanligt. Som att allt är som vanligt. Det är som att tiden stannat av. Hela tiden så tänker jag på att Robin inte lever längre. Det är svårt att tänka på något vi gjort tillsammans.. för jag kommer bara tillbaka hela tiden till att han inte finns kvar. Jag var i kyrkan i lördags kväll och tände ett ljus för Robin.

När vi var små och var i Gamla Byn en sommardag, då åkte vi skateboard ner för gräsbacken. Hur kan den lilla killens liv sluta så tragiskt? Att han inte ville leva mer? Det är så fruktansvärt svårt att förstå hur det kunde bli ett sådant här slut. Det går liksom inte över. Han skull lika gärna kunna komma hem på lovet känns det som. Jag drömde att han skulle åka buss till Örebro och att mamma skulle hämta honom där. Det var regn... och när han kom hem så skällde jag på honom för att han är så dum som inte ville finnas mer.

Jag tror inte att han förstod att detta gällde för hela livet. Jag tror att han bara tänkte just nu att han inte ville leva mer. Men han förstod nog inte att han aldrig mer skulle vara med oss. Det kan inte jag förstå.

Jag blir så trött och slut i kroppen på att tänka på all skit.

Jag har trott att man ska leva sitt liv tills man blir gammal och sedan dö när man har haft ett bra liv. Inte att man kan dö mitt i livet.

Tänk vad många som dör i världen varje dag. Och livet fortsätter bara som vanligt... det är så konstigt. Jag orkar inte grina mer. Och jag orkar inte veta att Robin inte finns mer. Jag är så trött på att grina. Jag har haft huvudvärk dygnet runt sen den 29 och jag orkar inte det mer nu.

Det är många som har hört av sig. Människor som jag inte hört av på flera år. Det känns bra att veta att det är så många som tänker på Dig Robin.