Jag tog en paus...
Kraschade men nu känner jag att jag är på väg tillbaka.
Jag tycker inte att Robin passar in bland dom som inte lever.
Och jag passar inte in bland dom som är sjukskrivna för depprission, men nu blev det så....
men jag känner att det är på väg att bli lättare.
Jag planerar en dag i taget, men planerar ingenting på dagarna. För så fort det blir för mycket så orkar jag inte. Så jag har dom senaste veckorna i princip bara varit för mig själv.
Stängt av telefonen och inte kollat mailen. Och det har varit skönt.
Jag tror att människor runt omkring tror att det var värst först och att det sedan blir bättre och bättre. Men jag tycker att det bara blivit jobbigare.
Jag tittade på nyhetsmorgon och dom pratade med någon som förlorat någon... och hon sa att om man blir ordentligt omskakad. Då försvinner allt löst på kanterna. Och så är det.
Allting som inte är jätteviktigt har fått gå bort nu. Nästan alla relationer har fått vila, för jag orkar inte prata med någon om någonting. Jag orkar inte svara på frågan hur jag mår och jag orkar inte träffa någon som låtsas om att det är som vanligt igen.
Vide är underbar. Hon säger att Robin är en ängel!
2 kommentarer:
Tänker på dig. Förstår att det blev en krasch för dig...tillslut orkar man inte vara stark längre. Orkar inte med någonting för all energi man har går åt till att sörja, gråta, få dåligt samvete, man vill bara gömma sig...
När människor runt om TROR att det blir bättre med tiden så förstår de helt enkelt inte hur det är att förlora en nära anhörig. Så har jag insett att det tyvärr är. Man är väldigt ensam med sin sorg...och den är nu min ständiga följeslagare. Ibland kan jag hantera den medans jag ibland faller ner...upp o ner upp o ner...så följer mig sorgen.
KRAM
Vide har rätt. Robin är den vackraste ängeln! Saknar honom så det gör ont...
Skicka en kommentar