Det är svårt att acceptera livet nu. Allting har blivit så annorlunda, nu när vetsakapen finns. Att allting tar slut. Du kommer förlora dom du älskar. För att orka så måste man bara förstå det och leva ändå.
Jag vet att Robin bara tänkte kort framåt. Han tänkte inte att detta gällde hela hans liv även när han skulle få barn, och när han skulle fylla 30... eller när han skulle blir morfar. Han tänkte bara att han ville få slut på skiten NU.
Jag tycker att det är jättesvårt att förstå att han inte kommer finnas sen heller. Sen när han får barn. Sen när... jag vet inte.
Men jag tror att det är så för alla... svårt att se år framåt. Oftast har man planer 3 månader fram.... sen vet man inte. Iallafall är det så för mig, jag har planer fram till sommarn. Sen tror jag lite under hösten. Men sen vet jag inte.
Snart har det gått 4 månader. Helt sjukt. Tiden har bara försvunnit. Bortklippt liksom.
2 kommentarer:
Hej,
tack för omtanken i min blogg. Det är skönt att veta att någon läser det jag skriver...
Ja, att inse att vi kommer förlora dem vi älskar är så svårt. Jag har omvärderat många saker i mitt liv. Som att mysa med mina barn o ta vara på tiden tillsammans är så viktigt för mig, än mer nu...andra saker är mindre viktiga. Det leder ofta till att jag kan bli så trött på människor jag möter, de hakar upp sig på skitsaker, hänger upp sina liv på så banala saker.
Ta hand om dig.
Vill bara skicka en stryrke kram, vet att du behöver det.jag förstår din frustation vårt liv blir heller aldrig detsamma, håller som bäst på att överleva själva, sorgen drar allt med sig....Kram
Skicka en kommentar