Uppdrag granskning.

Titta på 1:an nu klockan 20.

Uppdrad granskning, Samhällsprogram. Säsong 9. Avsnitt 2 av 7. Om självmordshjälpare på nätet och lagliga droger som dödar. "Uppdrag gransknings" reportrar visar några av årets mest uppmärksammade reportage och berättar vad som hänt efter att de sänts. Programledare: Pelle Westman. Även 25/06 i SVT24, 25/06 i SVT1, 27/06 i SVT1 och 29/06 i SVT24.

Jag läser mycket om suicid och psykisk ohälsa. Kanske för att hitta lite förståelse. Jag hittar texter som beskriver bra hur jag känner det när jag inte själv kan sätta ord på det:


"Plötsligt rasar världen samman. Det yttersta som bara händer andra har drabbat oss. I ett slag förändras livet för att aldrig bli det samma igen. När en älskad familjemedlem tar sitt liv, kastas vi in i det totala djupet. I en avgrund som slukar allt man är och står för. Den första choken är förlamande och ofta svårare att komma ur än vid andra dödsfall. Vi börjar direct söka efter orsaker och svaren till varför för att försöka göra det begripligt hur detta kunde hända och man hittar tusen saker till skuldbeläggning. Allt man borde ha gjort och allt man har gjort. Det är svårt att tala om självmord, ofta även inom familjen. Många i vår omgivning vet inte hur de ska bete sig och därför får vi ofta uppleva att vänner och bekanta inte vågar möta oss, vi blir lämnade i tystnaden. Andra gånger utsätts vi för kommentarer som "livet går vidare" och "har du inte glömt det än?" Vi vet att livet går vidare. men inte det liv vi levde innan, vi måste hitta ett nytt liv, som är levbart. Glömmer - det gör vi aldrig."

"Ej kan med ord vi skildra den sorg oss drabbat har. Ej mäktar vi beskriva vad allt för oss han var. Förlustens hela storlek vi ej kan fatta än. Vet blott att här vi mistat, vår älskade käraste vän."

Det är många som läser bloggen om Robin varje dag. Vänner, men också andra människor som lever i sorg och som förlorat någon. Storasystrar som förlorat sin lillebror på samma tragiska vis som jag gjort. Texten ovan är från en annan storasyster som även hon kämpar varje dag.

Kanske finns det även någon som läser som mår som Robin mådde. Som varje dag kämpar för att leva en dag till men som till slut slutar att känna. Som till slut blir likgiltlig inför livet. Som känner att det inte spelar någon roll. Det spelar roll. Det spelar roll för så många människor. Du kan inte ana hur älskad du är och hur annorlunda världen vore utan dig. Du behövs i livet och det finns hjälp att få. Hjälp för att orka ta sig vidare. Jag önskar så att Robin talat om hur han tänkte och kände. Beslutet att ta sitt liv är definitivt. Det avslutar inte bara bekymren nu. Utan allt i livet för alltid. Det är bättre att få hjälp med problemen så att man sedan kan komma ur deprisionen och ta sig vidare. För att fortsätta att leva resten av livet. Det ljusnar, det gör verkligen det. Där framme blir det ljusare. Håll ut. Håll ut tills det blir bättre. För det blir bättre. Att ta sitt liv är ingen bra ide. Gör inte det.

Jag skulle vilja ändra på en sak i livet. Jag skulle vilja ändra på kraven att "må bra". Det är så viktigt att det ska verka vara bra. Männiksor jobbar så mycket på att verka må bra istället för att jobba på att må bra. Jag tror att det är viktigt att tala om när man inte orkar längre. När det är för jobbigt. Så att andra människor iallafall får en chans att försöka förstå. Och att hjälpa.

Sedan Robin dog har jag tyckt att det varit mycket lättare att träffa människor som vetat att jag kan när som helst bryta ihop för att jag saknar min bror. När jag varit bland människor som vetat så har jag inte behövt låtsas och då har det varit lättare. Det är värre att vara där jag känner att -idag får jag inte bryta ihop. Dom dagarna har varit jättejobbiga. Folkskygg kände jag mig i början. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig....visste dom? Nu berättar jag alltid att min bror har dött. Så att jag vet att dom vet.

Många tycker att det är jobbigt och vill inte låtsas om någonting. Det tycker jag är jättejobbigt. Att låtsas att allt är som förr.... det kommer det ju aldrig bli igen. Det blir på ett nytt sätt nu. Utan Robin, men hela tiden med Robin.

Jag har hittat en text hos en annan storasyster. En text som beskriver så bra hur det kan kännas. Jag kanske lägger ut den här någon dag.

Idag är det en bra dag. Vänner har varit här. Jag har glada barn och det är sol. Kram

Jävla skit. Robin ville inte dö. Robin kände inte. Han var trött och likgiltigt.
Men han kände inte. Han ville leva men han orkade inte. Han visste inte.

Aldrig någonsin mer får jag se dig Robin. Det gör ont i ögonen och i halsen och i hjärat och i magen och i huvudet. Jag älskar dig!

Jag hatar att du aldrig kommer tillbaka.

Vad vet du om månljuset? Förrän du blivit sönderslaget under det.
Och vad vet du om gryningen? Förrän du möt varje morgon med sömnlösa ögon.
Vad vet du om solen? Förrän nån släckt alla ljusen.
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre.
Vad vet du om kärleken? Förrän du förgäves hatat den?
Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna? För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.

Han kommer aldrig tillbaka.

Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten. Tysta ner musiken. Han kommer aldrig tillbaka.

"du la dig på rälsen, du var så trött, du lät tåget ta bekymren"

Robin, vad jag saknar dig. Du skulle ha varit med idag. Sara är så fin och jag vet att du är så stolt över henne. Men du skulle ha varit med. Fredrik tror att du var med ändå, men jag vill att du är med oss på riktigt. Jag vill att du kommer hem nu så du får träffa Lykke. Hon är en fin tjej precis som sin storasyster. Vide säger att du bor uppe i himlen och har vingar. När vi var på kyrkogården sa hon att du hade stökat ner med alla pinnarna :) JAG ÄLSKAR DIG!

För två år sedan tog du studenten, då var det så himla varmt så jag och Vide gick upp till oss lite innan för det blev så varmt för henne i vagnen. Då hade hon sin fina sjömansklänning, hon hade en likadan idag. Hon är lik dig, Sara.

Mer och mer förstår jag att du är borta föralltid. Jävla idiotiskt att lägga sig framför tåget!! Men jag lider så med dig för att du var tvungen att göra det. Jag är så ledsen för att du inte orkade mer. Må bra nu, Snälla Må Bra Nu! Vi saknar dig och jag tänker på dig varje sekund. Kortet i köket på dig och Vide är så fint. Men Vide tror att det är du och Lykke :) Jag älskar dig.

OM DET FANNS EN CHANS ATT VI MÖTTES IGEN NÅGONSTANS DU OCH JAG OM SÅ BARA FÖR EN DAG

Idag blir det gourmet lunch. Korv och makaroner. Bränd korv och överkokta makaroner. FAN.

en dag så orkade Robin inte leva en enda dag till... inte en enda sekund till. Jag undrar vad det var som fick honom att bestämma sig . Att verkligen bestämma sig. Vad var det som var droppen? Jag önskar att han stog ut en dag till. Men han hade antagligen redan gjort det.

När man sitter barfota på min framsida med fötterna på asfalten, känner man hur det skakar när tågen åker förbi...

Var finns Robin nu?

Jag har fått många mail med frågan vart Robin ligger någonstans.
Han ligger på Avesta Kyrkogård på Kärleken3 brevid morfar, Torleif Lindahl.