fredag 27 mars 2009

Äntligen, äntligen är Robin hemma...

.. ja, äntligen är han hemma. Det är så skönt för dom senaste månader har det varit en sådan stor oro. Och nu är han äntligen hemma.

Prästen på urnedsättningen började med att säga det.
-Äntligen, äntligen är Robin hemma.

Till Lars; Fastän du aldrig träffade Robin så blev det så himla bra! Du gjorde urnnedsättningen till en jättefin stund och du fångade verkligen Robin som person. Det blev verkligen till honom! Jag är jätteglad för all din hjälp och tid. Jag vet att du lagt ner ett otroligt jobb för att hjälpa Robin. Tack!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tack!! :-) /Lars

Helene sa...

Visst ger det en viss ro att veta "var han är". Tyckte det var så fruktansvärt hemskt att tänka på min bror i obduktionssalen och hade massor av mardrömmar om just det.
Må er bror vila i frid.
Kram syster

Anonym sa...

Så värdefullt att känna att den man tycker så mycket om nu är hemma i sig själv. Önskar att du kan få ett lugn och vila i denna tillit som finns att han har det bra!

Kram