Måndagen den 29 september 2008 tog våran bror sitt eget liv. Vi saknar honom så enormt och kommer aldrig att förstå.
söndag 21 mars 2010
Den värsta värsta dagen det var idag för ett år sedan, då hade vi Robins urnnedsättning. Det var förjävligt, överjävligt, fruktansvärt. Han är fortfarande död. Robin, Min Robin. Lillebror, Min Lillebror. Älskade vän, jag älskar dig så!!
3 kommentarer:
Anonym
sa...
Årsdagar är så tunga men det blir lättare med tiden, jag lovar! För mig är det 4,5 år sedan jag förlorade min pojkvän och man klarar de där hemska dagarna lite bättre för varje gång. Är det ok att jag länkar till din blogg från min hemsida www.sorginfo.se ? Var rädd om dig! /Sara
Jag känner så innerligt med dig. Jag har varit där själv...lagt ner min älskade lillebror Johan i jorden...i en urna. Det gjorde obeskrivligt ont. Jag skrek av smärta o ångest där på kyrkogården. När pappa kom gåendes med min bror.
För min del blir det inte lättare med tiden. Jag saknar johan så.
oj dn här bloggen blir tung att läsa, att läsa någon annans ord som påminner så om mina är fruktansvärt men ändå så innerligt betryggande. malin jag kommer nu läsa om din bror så som du läser om min Samuel och jag säger redan nu, jag är så ledsen att du får uppleva det här och jag vet ju att det inte finns något jag kan säga.. men jag kan läsa och det tänker jag nu göra. kram sara
3 kommentarer:
Årsdagar är så tunga men det blir lättare med tiden, jag lovar! För mig är det 4,5 år sedan jag förlorade min pojkvän och man klarar de där hemska dagarna lite bättre för varje gång. Är det ok att jag länkar till din blogg från min hemsida www.sorginfo.se ? Var rädd om dig! /Sara
Hej.
Jag känner så innerligt med dig. Jag har varit där själv...lagt ner min älskade lillebror Johan i jorden...i en urna. Det gjorde obeskrivligt ont. Jag skrek av smärta o ångest där på kyrkogården. När pappa kom gåendes med min bror.
För min del blir det inte lättare med tiden. Jag saknar johan så.
Tänker på Dig.
Kram Cecilia
oj dn här bloggen blir tung att läsa, att läsa någon annans ord som påminner så om mina är fruktansvärt men ändå så innerligt betryggande.
malin jag kommer nu läsa om din bror så som du läser om min Samuel och jag säger redan nu, jag är så ledsen att du får uppleva det här och jag vet ju att det inte finns något jag kan säga.. men jag kan läsa och det tänker jag nu göra.
kram sara
Skicka en kommentar