söndag 28 mars 2010

Jag hatar att du inte lever mer,
men jag älskar att jag alltid kommer ha dig vid min sida.
Jag älskar dig Robin!

måndag 22 mars 2010

När jag läser andras bloggar.. Människor som förlorat någon de älskar så låter det så fruktansvärt. Jag kan inte koppla ihop att detta har hänt. Att Robin verkligen dog, att han inte finns mer. Det verkar så förjävligt. Hur orkar man? Jag tänker att ingen förstår, men inte ens jag förstår ju.

söndag 21 mars 2010

Den värsta värsta dagen det var idag för ett år sedan, då hade vi Robins urnnedsättning.
Det var förjävligt, överjävligt, fruktansvärt. Han är fortfarande död.
Robin, Min Robin. Lillebror, Min Lillebror.
Älskade vän, jag älskar dig så!!

lördag 6 mars 2010

Varför begår pojkar ca 75% av alla självmord bland ungdomar?


Pojkar utgör ca 75 % av alla självmord bland ungdomar.

Att pojkar och flickor mår sämre än vad deras föräldrar gjorde i sin barndom, är expertisen enig om. Detta trots att de flesta unga ser ljust på framtiden, och att de ofta har det bättre både socialt och ekonomiskt än vad deras föräldrar hade det när de var unga.

Det finns många olika förklaringar till att dagens ungdomar mår sämre än tidigare generationer. Både pojkar och flickor lever idag under större press än tidigare generationer. Kraven som dagens ungdomar har på sig själva när det gäller skolarbete, utseende, relationer och framtiden, är större och mer omfattande än tidigare, vilket är en av flera förklaringar till ungdomarnas psykiska ohälsa.

Många unga mår dessvärre så pass dåligt att de väljer att avsluta sina liv i förtid.

Framförallt gäller detta pojkar och unga män, som utgör ca 75 % av alla självmord i åldersgruppen 10-24 år.

Systrars stöd.

Tyvärr så finns det många som förstår, systrar som plötsligt helt oförberett förlorat sin lillebror.
Alla systrar som jag fått kontakt med här via bloggen... och dom jag inte fått kontakt med men jag vet att dom finns, dom läser kanske min blogg. Jag läser deras.
Jag har fått så många mail av systrar som jag inte orkat svara på.... det har varit för jobbigt. Men TACK för ert stöd!

För visst är det så, att man kan inte förstå. Det händer inte en själv och man kan inte föreställa sig, man vill inte föreställa sig. Tills det händer en själv och man förstår. Att livet blir aldrig sig likt igen.