Älskade, Älskade Robin! På lördag är det dop för Lykke och du har fortfarande inte kommit hem...
Jag trodde förut att du inte ville leva mer, att det var därför du dog. Nu vet jag att det inte var så. Du ville leva. Det är förjävligt att all denna skiten kostade dig.
När går det över då? När du kommer hem, då går det över.
Jag försöker att inte vara arg på helvetet, det äter upp mig. Jag får taggbollar i hela mig, det kryper.
Men du Robin! Jag håller forfarande vad jag lovat. Jag sviker dig inte.
Jag vet att du vet det också.
Vi saknar dig Robin, kom och kika på oss på lördag. Vi får det mysigt, men vi tänker på dig allihop hela tiden. Vi saknar dig. Nej, saknar dig räcker inte. Vi går sönder, det skriker i mig. Vi går inte med på att du inte finns här.
Jag har så mycket frågor, men mer och mer faller på plats samtidigt som det inte betyder någonting längre. När du insåg att det var som det var, då gav du upp. Det var för hårt för dig... jävla skit. Du har varit bra på att hålla en mask. Jag såg inte, men jag kunde inte för det jag vet nu visste jag inte då.
Som sagt, idag försöker jag att inte vara arg.
Har du sett änglavingarna i Vides rum? Det är svårt att förklara för Vide var du är... eftersom vi åker till dig på kyrkogården men du är ju inte där... du är ju i himlen. Vide tror inte att du kan flyga ;) Fast hon vet att du är en ängel!
Älskar dig.
3 kommentarer:
Först av allt vill jag beklaga din förlust. Ett år är så nära sedan du förlorade honom samtidigt som det är alldeles för längesedan ni sågs. Förstår att du har det tungt.
Vad glad jag blir att du blev glad att hitta min blogg :) Det är tanken med bloggen. Att ingen ska behöva känna sig ensam med sin sorg som efterlevande. VI är så många. 1500 tar sitt liv varje år och hur många som drabbas i omgivningen av dessa 1500 vågar jag inte ens spekulerar i.
Samtidigt som jag vill att den ska vara informativ och sprida kunskap. Att den ska fungera preventivt.
Mitt första steg i mitt arbete var bloggen. Mitt andra vet jag inte ännu. Jag har kontakt med en kvinna på riksorganisationen SPES och hoppas kunna göra mer genom föreningen. Jag säger alltid att om vi alla gör lite så blir väldigt mycket gjort. Det viktigaste tycker jag är att tala om suicid. Att sprida kunskap. Att alla ska veta hur man ska hjälpa en suicidnära person och vart personen kan få den hjälpen just denne behöver.
Jag har länkat till 2 personer via min blogg som också förlorat sina bröder. Syster och storasyster, om du vill ha kontakt med någon som är i samma sits som du.
Dina pengar kan jag inte svar på just nu. Jag tror att SPES tar emot bidrag. Jag ska höra mig för.
Tack för att du tittade in och hoppas att du kommer igen.
Är det något så bara fråga.
Om du vill får du gärna länka till bloggen från din.
Massa kramar
Var på barndop förra helgen och var så arg för att jag aldrig kan bli faster. Jag längtade efter det...
Ditt inlägg i bloggen säger så mycket som jag oxå tänker. Om svaren som inte tjänar något till längre, om saknaden och ilskan.
Sköt om dig.
Kram Helene = syster
Hej,
du är välkommen att läsa vår hemsida www.vsmis.dinstudio.se
Kram
Skicka en kommentar