Just nu känns det extra mycket att du är borta. Kanske för att det snart är jul. Kanske för att det är snö. Kanske för att folk frågar om vi ska vara alla hos oss och jag inte orkar visa vilket utbrott jag får i mig för NEJ vi kommer aldrig någonsin mer fira jul allihopa aldrig någonsin mer hela familjen, för det går inte. Du fattas.

Din sten är helt jävla översnöad. Jag pulsade till stenen genom en kyrkogård som var täck med typ en 1m snö. När jag sopat bort så mycket snö som jag kunde där i bäckmörkret så hade jag ju självklart glömt tändaren hemma. Typiskt. Det kan få mig att grina en hel vecka. Jag känner mig som ett äggskal...

Lykke kryper runt här hemma i din pyamas som du hade när du var liten :) Underbart och fruktansvärt <3

ÄLSKAR DIG!