Våran bror

Det här är min tid.

2011-05-06T19:54:00.001+02:00

Du försvann och jag blev kvar.

Robin.

2011-05-06T19:49:00.002+02:00

Fina Lillebror. Tack. TACK.
Ingenting är sig likt. Allt är förändrat. Luften.
Snart snart kan jag andas igen. Tack.

Jag älskar dig.

PÅ TIDEN!!!

2011-03-01T19:50:00.001+01:00

Kan vi hoppas på en förändring nu? 1500 människor varje år som tar sitt liv i Sverige o på varje "lyckat" självmord så går det 10 "misslyckade" självmord. Fler dör i självmord än i trafiken. Vansinnigt?

Regeringen storsatsar nu för att öka kunskaperna kring självmord. Västra Götaland är ett av två län som är först ut i en pilotstudie.

Titta på denna länken:
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_vast?title=nytt_projekt_skall_minska_sjalvmorden&videoid=1280519

Tack Emma! Allt är bra.

2010-11-17T21:58:00.005+01:00

Idag har det varit ett tung dag. Mycket tankar som äter upp mig. Livet har på många vis rullat vidare, men för varje dag som jag överlever gnager det mer och mer innåt. Och jag blir mer och mer ensam för var dag. Jag vill gärna fly, fly ifrån. Jag har försökt det men det kommer tillbaka. Finns kvar. Andra kanske dricker eller liknande, jag vet inte.... skadar sig själva. Jag flyr. Reser bort. Lever i en låtsas värld. Inte längre kan jag dela med mig, inte längre vill jag dela med mig, inte längre orkar jag dela med mig. Det är så mycket. Snart kommer julen. Det närmar sig. Jag vill inte. Jag vill resa bort. Glömma. Börja om. Men det är 6veckor kvar på året... mycket jobb som återstår och jag vet inte om det går att pressa in en paus. Andas. (Tyvärr finns det inga flyg och biljettpriser som är tillgängliga på angivet datum.)

Men morgonen började bra. Jag läser alltid min mail i sängen innan jag går upp. Och där hade jag fått ett inlägg på bloggen från Emma om jag vill dela med mig av.
En Dikt; Allt är bra.

Allt är bra.
Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du. Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn, Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra. Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst. Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade. Skratta åt vardagens småting.

Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag. Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.

Livet går vidare för att det måste gå vidare.Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap. Varför skulle du sluta tänka på mig, för att du inte längre kan se mig. Jag väntar på dig för en kort stund.Alldeles i närheten.
Allt är bra.

Tack Emma. Jag behövde den just idag. Maila mig på malou84@hotmail.com så jag kan skriva tillbaka till dig!!

2010-11-11T12:09:00.002+01:00

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt

För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Vakuum.

2010-11-11T11:31:00.001+01:00

Hon är det här partyts ljus
Och han bredvid
Är så stolt att ha henne nära sig
Det verkar som hon överlevt
Sen sist jag såg henne
Hon kunde va någon annan, någon bättre
Om hon slöt ögonen
Hon har bytt höghusen
Mot champagne
Och hennes nya fina vänner
Tror de vet var hon kommer från
Jag är pojken i glasögon
Hon var kär i en gång

Hon känner inte igen mig
Nej, åren har nog slitit hårdare på mig
Så jag säger inget
Vill inte genera henne
Men jag ska be honom ta hand om henne väl
För jag vet vilken dy hon varit i

Jag vet vilken dy hon varit i

Hon känner inte igen mig
Nej, åren har nog slitit hårdare på mig
Så jag säger inget
Vill inte genera henne
Men jag hoppas han tar han om henne väl
Tar hand om henne väl

2010-10-23T11:32:00.002+02:00

Deprission är inte ett tecken på svaghet utan ett tecken på att den drabbade tvingats vara stark alltför länge.

2010-09-24T12:28:00.003+02:00

Om bara några dagar, den 29 sepember, är det två år sedan Robin dog ifrån oss. Den dagen tänder vi ett ljus för honom i fönster, vid hans grav eller kanske någon annanstans. Vi tänker på honom och önskar att han har det bra där han är nu <3

Våran älskade bror.

Vi har bestämt vad vi ska göra för pengarna i fonden. Jag återkommer här med bilder och berättelser så att ni får se hur pengarna hjälpt till en att förändra någons liv.

Många Kramar MALIN

Nu ska kunskapen om självmord höjas.

2010-09-21T10:24:00.001+02:00

SKELLEFTEÅ I dag ska polis och räddningstjänst tillsammans med fem andra aköterer diskutera hur det gemensamma arbetet kan utvecklas för att förhindra självmord.

Det är under en så kallad fortbildningsdag på Medlefors folkhögskola i Skellefteå som chefer inom polis, ambulans, räddningstjänst och SOS-alarm ska diskutera frågan tillsammans med representanter för sjukvårdsrådgivningen, Skellefteå kommun och pyskiatrin.
Under dagen ska Gudrun Lundström från psykiatriska kliniken i Skellefteå berätta om självmordsproblematiken i Sverige och resten av världen. Hon ska även prata om vilka myter och föreställningar som finns kring självmord.
Dessutom deltar Göran Melin från räddningstjänsten i Jönköping. Han ska dela med sig av erfarenheter från hur han och kollegorna arbetar med utbildning och nya larmrutiner.

FAKTA:
Självmord är ett stort folkhälsoproblem. Varje år tar 1 500 människor sitt liv i Sverige samtidigt som 15 000 personer gör självmordsförsök. Självmord är vanligaste dödsorsakan bland män i åldern 15-44 år och den näst vanligaste bland kvinnor i motsvarande ålder

http://www.folkbladet.nu/183637/2010/09/21/nu-ska-kunskapen-om-sjalvmord-hojas

Nu ska kunskapen om självmord höjas.

2010-09-21T10:24:00.000+02:00

2010-09-19T09:46:00.001+02:00

Det jävligaste stunden i livet var den när du gick. Allt var förlorat.

Jag blundar, håller för öronen & skriker.

Kristdemokraternas hjärtefrågor Punkt 2

2010-09-18T10:30:00.003+02:00

Hälsa för livet!
"En människa är så mycket mer än sin fysiska kropp. Ibland lider själen. Sjukvårdens uppgift är att se hela människan. Bemötandet är av avgörande betydelse för hur personen upplever vården. Särskilt oroande är den ökade psykiska ohälsan hos barn och ungdomar. Vi har en nollvision där ingen ska behöva ta sitt liv."

2010-09-13T15:48:00.003+02:00

Vanligaste dödsorsken för ungdomar mellan 15-24år är självmord.

Googlade runt och kom över "guiden till att ta ditt liv." Måste vara en sjuk jävel som gjort den. Idioten som skrivit boken skriver också: Jag kan inte garantera att informationen är absolut korrekt, men jag hoppas att den kan fungera som en vägledning på vägen till det perfekta självmordet.

Kan det bero på att han att han triggar igång människor till att ta sina liv. Att han själv är så jävla livrädd att han inte vågar göra det själv?

Vet du att det är helt lagligt att köpa ett rep till någon och säga: häng dig. Det är också helt lagligt att titta på, du behöver enligt lag inte ingripa. Så länge du inte hjälper till med själva handligen. Förberedelserna får du hjälpa till med.

Fint.

Och NEJ, människor väljer inte att ta sitt liv. Människor väljer inte att få cancer heller. Människor drabbas av sjukdomar som leder till döden. Psykiska eller Fysiska.

Inte helt etiskt inlägg, jag vet det.

"Det handlar inte om att dö eller inte dö. Det handlar om att inte dö i onödan. Det handlar om kärlek."

2010-07-29T09:10:00.004+02:00

Livet har många problem som det kastar i vår väg, och det är lätt hänt att man hamnar i underläge.
Låt inte otur i allt från hat till kärlek bränna dig för hårt.

Vi står alla oförberedda inför olika hinder i livet, stora som små drömmar som försvinner,
det upplevs ofta att man kan vara körd för livet.
Du kanske känner dig förlorad i en värld som ingen förstår, fast du är aldrig ensam,
det finns någon där för dig, om du letar och försöker nå ut. Glöm inte bort dem som älskar dig &
alla andra som gärna hjälper dig komma vidare.....

Läs mer på www.självmord.info "Svenska Krisguiden"

2010-07-18T02:47:00.002+02:00

Denna bloggen skapades i chock. När jag nu läser inläggen jag gjort är det helt ofattbart. Jag är glad att jag skrivit ner, som en hjälp att komma ihåg. En dag ska jag berätta, det har jag lovat Robin. Allt kommer här, när det är tid. Att jag fortfarande lever känns otroligt. Hur klarade jag detta?! På något sätt så står jag nu på andra sidan. 2år efter att Robin dog. Ingenting har förändrats, han är fortfarande död och det är ännu inte avslutat.

2010-07-18T02:21:00.001+02:00

Stjärnklart ikväll... Varje gång jag ser stjärnorna så undrar jag; Robin, VAR är du?!

Den som säger att tiden läker alla sår.....

2010-06-24T11:37:00.002+02:00

...den ljuger.

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte och det finns inga kläder som tål det dåliga vädret.

Jag Älskar Dig.

Ja, jag är lycklig. Ja, jag lever.
Men det går inte över, det blir inte lättare, inte så länge du inte kommer tillbaka.
Tiden ändrar ju ingenting.

Robin idag blir det en underbar dag!! Jag ska träffa dina vänner och grilla!!
Jag är så glad för det :)

2010-04-25T09:17:00.001+02:00

Önskar att himlen hade en telefon så jag kunde höra din röst igen.. Jag tänkte på dig idag, men det är ju inte något nytt.. Jag tänkte på dig igår och dagarna före det.. Jag tänker på dig i stillhet. Allt som är kvar är minnen och ett kort i en ram.. Ditt minne är hos mig för alltid. Jag har dig i mitt hjärta ♥♥♥

2010-03-28T14:08:00.002+02:00

Jag hatar att du inte lever mer,
men jag älskar att jag alltid kommer ha dig vid min sida.

Jag älskar dig Robin!

2010-03-22T22:24:00.002+01:00

När jag läser andras bloggar.. Människor som förlorat någon de älskar så låter det så fruktansvärt. Jag kan inte koppla ihop att detta har hänt. Att Robin verkligen dog, att han inte finns mer. Det verkar så förjävligt. Hur orkar man? Jag tänker att ingen förstår, men inte ens jag förstår ju.

2010-03-21T22:49:00.002+01:00

Den värsta värsta dagen det var idag för ett år sedan, då hade vi Robins urnnedsättning.
Det var förjävligt, överjävligt, fruktansvärt. Han är fortfarande död.
Robin, Min Robin. Lillebror, Min Lillebror.
Älskade vän, jag älskar dig så!!

Varför begår pojkar ca 75% av alla självmord bland ungdomar?

2010-03-06T10:09:00.003+01:00

Pojkar utgör ca 75 % av alla självmord bland ungdomar.

Att pojkar och flickor mår sämre än vad deras föräldrar gjorde i sin barndom, är expertisen enig om. Detta trots att de flesta unga ser ljust på framtiden, och att de ofta har det bättre både socialt och ekonomiskt än vad deras föräldrar hade det när de var unga.

Det finns många olika förklaringar till att dagens ungdomar mår sämre än tidigare generationer. Både pojkar och flickor lever idag under större press än tidigare generationer. Kraven som dagens ungdomar har på sig själva när det gäller skolarbete, utseende, relationer och framtiden, är större och mer omfattande än tidigare, vilket är en av flera förklaringar till ungdomarnas psykiska ohälsa.

Många unga mår dessvärre så pass dåligt att de väljer att avsluta sina liv i förtid.

Framförallt gäller detta pojkar och unga män, som utgör ca 75 % av alla självmord i åldersgruppen 10-24 år.

Systrars stöd.

2010-03-06T09:39:00.003+01:00

Tyvärr så finns det många som förstår, systrar som plötsligt helt oförberett förlorat sin lillebror.
Alla systrar som jag fått kontakt med här via bloggen... och dom jag inte fått kontakt med men jag vet att dom finns, dom läser kanske min blogg. Jag läser deras.
Jag har fått så många mail av systrar som jag inte orkat svara på.... det har varit för jobbigt. Men TACK för ert stöd!

För visst är det så, att man kan inte förstå. Det händer inte en själv och man kan inte föreställa sig, man vill inte föreställa sig. Tills det händer en själv och man förstår. Att livet blir aldrig sig likt igen.

TRETTONDE FEBRUARI

2010-02-13T09:39:00.004+01:00

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för idag borde det vara din Födelsedag älskade älskade Robin.

Varje dag, sen du gav dig av saknas du mig.

Den morgonen då detta livet är över, då vet jag att vi ses igen.

Every day I wake up

I hope I'm dreamin

I can't believe this shit

Can't believe you ain't here

Sometimes it's just hard to wake up

It's hard to just keep goin

It's like I feel empty inside without you bein here

I would do anything to bring you back

You'll always be the greatest I miss you Big

Can't wait til that day, when I see your face again

I can't wait til that day, when I see your face again

life ain't always what it seem to be

Words can't express what you mean to me Even though you're gone, we still a team

In the future, can't wait to see If you open up the gates for me

Every step I take, every move I make

Every single day, every time I pray

I'll be missing you

Thinkin of the day, when you went away

What a life to take, what a bond to break

I'll be missing you

It's kinda hard with you not around

Know you in heaven smilin down

Watchin us while we pray for you

Every day we pray for you

Til the day we meet again

In my heart is where I'll keep you friend

2010-02-12T19:14:00.002+01:00

Imorgon skulle Robin fylla 22år. Hans sista födelsedag, då han fyllde 20 år var han hemma. Robin du var så fin :) Du lyste!

Älskar dig bror!

Stress

2010-02-08T14:33:00.003+01:00

Stress förknippasofta med jäkt och psykisk belastning. Vi känner att omgivningen kräver saker av oss som vi inte kan, orkar eller hinner med. När vi blir stressade stiger adrenalinhalten, pulsen och blodtrycket ökar, musklerna spänns, synsinnet störs och förmågan att tänka logist och klart har försämrats. Dessa reaktioner var livsnödvändiga när vi bodde i grotter och hotades av vilda djur. Stressen gjorde oss beredda att reagera snabbt, försvara oss eller fly. Nu lever vi annorlunda, men våra kroppar har inte försändrats särskilt mycket. De vilda djuren har ersatts av andra saker som stressar oss, (som i då Robins fall en överjävlig sk. Pappa)

Stresståligheten varierar mellan olika personer, men kan också variera under olika tidpunkter för en och samma individ. Vår sinnesstämning och allmäna kondition påverkar hur mycket stress vi tål. Utsätts vi för mycket stress kan vi till sist hamna i ett paniktillstånd eller i ett tillstånd av apati, vi ger upp.

2010-01-18T14:15:00.000+01:00

Till minne av dig ROBIN

2009-12-22T15:04:00.003+01:00

Det bor en ängel i mitt hus

han kommer var gång

jag tänder ett ljus.

Den ängeln är du,

min vackra lillebror.

Min sorg och saknad efter

dig är så oändligt stor.

Jag ber och ber kom

tillbaka till mig.

Men du ängel viskar

det kan jag ej.

Du vet storasyster, jag

finns i ett land där

jag fått ro och frid.

Jag viskar tyst tillbaka,

lillebror älskar dig

för all tid.

2009-12-21T23:11:00.002+01:00

Just nu känns det extra mycket att du är borta. Kanske för att det snart är jul. Kanske för att det är snö. Kanske för att folk frågar om vi ska vara alla hos oss och jag inte orkar visa vilket utbrott jag får i mig för NEJ vi kommer aldrig någonsin mer fira jul allihopa aldrig någonsin mer hela familjen, för det går inte. Du fattas.

Din sten är helt jävla översnöad. Jag pulsade till stenen genom en kyrkogård som var täck med typ en 1m snö. När jag sopat bort så mycket snö som jag kunde där i bäckmörkret så hade jag ju självklart glömt tändaren hemma. Typiskt. Det kan få mig att grina en hel vecka. Jag känner mig som ett äggskal...

Lykke kryper runt här hemma i din pyamas som du hade när du var liten :) Underbart och fruktansvärt <3

ÄLSKAR DIG!

2009-12-03T12:10:00.003+01:00

Den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat....

Jag kan ha räknat sekunderna som gick

Mellan ljuset

och åskans dån

Jag kom på mig själv

med att undra

för ett ögonblick

Om du var på väg hit

eller härifrån

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan va så jävligt, det kan va så bra.

2009-11-10T11:16:00.002+01:00

en till sak. jag får ibland säga högt till Robin att jag vet att han finns med mig, men jag blir rädd när jag märker det för tydlig så han får gärna ta det lugnt... Men en dag när jag och Mamma satt i soffan så hörde vi tydligt hur någon går ner för trappan öppnar dörren till toan går in och stänger dörren. Vi tittar på varann och jag säger - är Anders hemma? Nej, det låter ju helt sjukt. Men det hände verkligen.

2009-11-10T10:41:00.002+01:00

Robin blev sjuk & han dog. Jag visste inte att han var sjuk och jag är så rädd för att det ska hända igen.

När Robin dog så var det som om jag kastades av livet. Förut sprang jag fram genom livet, naiv kanske? Jag kastades av och det tog lång tid innan jag ens orkade försöka ta mig upp på vägen igen. Jag miss när Robin nyss dött att läste på någon sorgesida om en kille som förlorat sin bror för 3 år sedan och han beskrev sorgen och smäran. Jag tänkte då att 3år, hur ska jag stå ut med detta i 3 år. Går det inte över ens efter 3 år.

Nu förstår jag att det aldrig går över. Det går inte över förrens den dagen Robin lever igen. Det är ofattbart men på något sätt så tar jag steg framåt varje dag och nu går jag faktiskt igen. Det är skönt! Skönt att ha fått tillbaka ork. Det kommer inte av sig själv. Jag har varje dag tänkt på att jag måste må bra för att orka allting. För att vara en bra dotter, syster, mamma, flickvän och vän. Så måste jag först och främst vara snäll mot mig själv. Jag måste säga Nej till saker som jag inte vill eller orkar göra och jag måste MÅ BRA. Jag ser till att jag får tid med min familj, jag äter bra så kroppen orkar och jag har fått så otrolig mycket hjälp från mina nära och kära. Inte minst från Fredrik. Fredrik är som jag skrivit förut helt Outstanding. Som människa. Han är helt fantastisk och står här på min sida med i med och motgång. Det jag inte klarar nu det minsta lilla (som jag klarade massvis förut!) det är stress. Det är konstigt men jag är så fruktansvärt stress känslig. Jag har mer förståelse för andra människor. Men jag kräver samtidigt mer förståelse. Jag väljer bort de som tar min energi.

Vi förstår vad som är viktigt i livet. Det är att vi mår bra. Att vi tar hand om varann.

Sara är helt underbar och det gör mig så ledsen att inte Robin lever så han fick se att hon är stor nu. Vuxen snart. Det är synd att han missar det. Han skulle vara så stolt över henne. Det är jag! Hon är underbar!

Nu går jag iallfall sakta längs den där vägen igen. Jag kommer nog aldrig springa igen, men det är jag glad för.

Det jag inte vet äter upp mig och det jag vet bryter ner mig... jag kände så men nu försöker jag att inte tänka ihjäl mig. Jag orkar inte.

Tänk att han dog. Min lillebror. Det är helt sjukt. Han har fått en sån fin sten. Den är från Björkö där vi växte upp. Många tände ljus för Robin den 29. Det har redan passerat... ett årsdagen. Snart är det jul igen och Robin skulle fylla 22....

Jag är glad att jag lever och nu när jag väl gör det så tänker jag inte bli nöjd. Jag ska ha ut mycket av det här livet, jag ska uppleva mycket och jag ska ha så mycket att berätta för dig Robin när jag kommer!! Snart är det dags för mig att gå till Eva eller någon igen. Kom då!

2009-09-27T21:08:00.002+02:00

Det närmar sig. Jättekonstigt vad tiden går fort... men samtidigt långsamt.
Det är läskigt att det är ett helt år sedan nu. På måndagen när jag och Vide kom hem från matlagningen, Lykke låg i magen och jag mådde illa så jag åt åksjuketabletter som gjorde mig så himla trött så vi gick och la oss och vilade halv tre. Jag tittade på klockan brevid sängen. Då dog Robin. Ja, då dog han och det var ett helt år sedan. Ett år av förlamning. Imorgon går Jag, Lykke och Vide och köper blommor till honom. Vi kanske stannar hemma, jag vet inte.
Vem bryr sig om sanningen egentligen? En dag kommer den fram. Fan vad trött jag blir på all jävla skit. Världens unga dör av trafik och självmord. Vilket slöseri.

Jag vill inte tänka på då jag fick veta. Fruktanvärt, för det mesta har jag ljudet av på mobilen. Det är för att jag vill inte höra när det ringer, jag vill inte bli väckt av att telefonen ringer och någon har dött jag orkar inte. Därför har jag ljudet av så att jag hinner bli av stål innan jag ringer upp. Nu när jag vet, vet att unga människor dör hur dom helst....... Det handlar bara om när och vem som dör nästa gång. Visst låter det hemskt?! ja... men det är ju så. Det var lättare förut när jag inte visste om det. Sen Robin dog så känner jag en sorts skräck, men varje varje dag så är jag så glad för att min familj finns.

Jag får veta saker hela tiden innan dom händer.

Någon natt efter att Robin dog satt jag med datorn i knät panikslagen i sängen och startade denna bloggen. Jag vet att det kröp och skrek i hela mig, men det kunde inte komma ut.
Jag skrev då att Robin valde att ta sitt liv, att han inte ville leva mer. Nu har jag förstått att det inte var så.

Jag har massa saker att berätta här, men det kommer. brutalt.

2009-09-25T19:48:00.002+02:00

På tisdag den 29/9 har det gått ett år. Ett fruktansvärt år utan Robin. Tänd ett ljus och ställ i fönstret för Robin kl 18.00 Har du möjlighet, gå gärna till Robins grav och tänd ett ljus. Avesta kyrkogård Kärleken 3

2009-09-14T21:24:00.000+02:00

Det här en är blogg som gör skillnad. http://blogg.aftonbladet.se/michaelsstories

2009-09-03T20:43:00.002+02:00

Älskade, Älskade Robin! På lördag är det dop för Lykke och du har fortfarande inte kommit hem...

Jag trodde förut att du inte ville leva mer, att det var därför du dog. Nu vet jag att det inte var så. Du ville leva. Det är förjävligt att all denna skiten kostade dig.
När går det över då? När du kommer hem, då går det över.

Jag försöker att inte vara arg på helvetet, det äter upp mig. Jag får taggbollar i hela mig, det kryper.

Men du Robin! Jag håller forfarande vad jag lovat. Jag sviker dig inte.
Jag vet att du vet det också.

Vi saknar dig Robin, kom och kika på oss på lördag. Vi får det mysigt, men vi tänker på dig allihop hela tiden. Vi saknar dig. Nej, saknar dig räcker inte. Vi går sönder, det skriker i mig. Vi går inte med på att du inte finns här.

Jag har så mycket frågor, men mer och mer faller på plats samtidigt som det inte betyder någonting längre. När du insåg att det var som det var, då gav du upp. Det var för hårt för dig... jävla skit. Du har varit bra på att hålla en mask. Jag såg inte, men jag kunde inte för det jag vet nu visste jag inte då.

Som sagt, idag försöker jag att inte vara arg.

Har du sett änglavingarna i Vides rum? Det är svårt att förklara för Vide var du är... eftersom vi åker till dig på kyrkogården men du är ju inte där... du är ju i himlen. Vide tror inte att du kan flyga ;) Fast hon vet att du är en ängel!

Älskar dig.

2009-08-10T11:32:00.004+02:00

När det var som allra mörkast och jobbigast, när det som mest behöves. Ca. 6 månader efter Robins död föddes våran underbara Lillprinsessa :) Hon kom till oss med Lyckan och därför fick hon heta Lykke. Här är mina underbara älskade tjejer <3

Vide & Lykke

2009-08-08T18:50:00.004+02:00

I put my faith in tomorrow
And try to sleep for a while
Maybe a new day will follow
That'll make it alright
Now when I feel so down and out
Somehow you're still by my side
And I hope
Life is good
Wherever you are
You will be
Forever
In my heart
Where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Oh, wherever you are
If I had told you the right things
Would it matter at all?
If I only knew you were standing
On the edge waiting to fall
Oh I would give just anything
To see your face to here your voice
Just one more time, oh ...

Ja, jag vet Robin. Du tycker att den här låten är jättetöntig men det är en fin text och den är till dig!

Jag & tjejerna var hos Robin igår på kyrkogården. Jag har inte varit där på hela sommaren eftersom vi inte har varit hemma... men gräset hade växt över hålet nu.

Det är så tomt så tomt men samtidigt så fruktansvärt ofattbart. Att jag har klarat detta året är helt otroligt. Robin dog när Lykke bara var 12.v i magen. Det är helt otroligt att hon kom ut som en frisk liten tjej trots den enorma sorgen. Det är faktiskt väldigt konstigt, för det känns inte som jag varit gravid. Jag missade hela graviditeten. Älskar dig Robin!

2009-07-19T09:25:00.002+02:00

Jag skulle inte logga in på denna bloggen... men hamnade här.
En låt som är riktigt bra, precis som att Robin sjunger den till mig är Don´t you cry med Guns N´Roses.
Jag var och tittade igen var Robin dog för några dagar sedan. Det var finnt där nu. Grönska. Gröna träd, lugn och fåglar som kvittrade och närheten till vattnen.

Om man inte tänker på att området där Robin tog sitt liv är där flest människor väljer att dö i Sverige varje år... så är det ett fin plats.
Jag tog bilder men jag har ingen sladd till kameran med mig på semestern... så jag visar dom när jag kommer hem. Det ironiska var att när jag satte mig i bilen igen så spelades In Flames på radion. Robin såg att jag var där.

Just nu känns det lugnare i mig. Lilla Robin, JAG ÄLSKAR DIG <3

Talk to me softly
There's something in your eyes
Don't hang your head in sorrow
And please don't cry
I know how you feel inside
I've been there before
Something's changing inside you
And don't you know

Don't you cry tonight
I still love you baby
Don't you cry tonight

Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight

Give me a whisper
And give me a sigh
Give me a kiss before you tell me goodbye
Don't you take it so hard now
And please don't take it so bad
I'll still be thinking of you
And the times we had...baby

And don't you cry tonight
Don't you cry tonight
Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight

And please remember that I never lied
And please remember how I felt inside now honey
You got to make it your own way
But you'll be alright now sugar
You'll feel better tomorrow
Come the morning light now baby

And don't you cry tonight
And don't you cry tonight
And don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry
Don't you ever cry
Don't you cry tonight
Baby maybe someday
Don't you cry
Don't you ever cry
Don't you cry Tonight

2009-07-03T11:47:00.001+02:00

Inatt höll jag Robin i handen. Har var så fin. Han log. Han mådde bra nu och han var varm.

Uppdrag granskning.

2009-06-24T19:33:00.000+02:00

Titta på 1:an nu klockan 20.

Uppdrad granskning, Samhällsprogram. Säsong 9. Avsnitt 2 av 7. Om självmordshjälpare på nätet och lagliga droger som dödar. "Uppdrag gransknings" reportrar visar några av årets mest uppmärksammade reportage och berättar vad som hänt efter att de sänts. Programledare: Pelle Westman. Även 25/06 i SVT24, 25/06 i SVT1, 27/06 i SVT1 och 29/06 i SVT24.

2009-06-22T18:49:00.002+02:00

Jag läser mycket om suicid och psykisk ohälsa. Kanske för att hitta lite förståelse. Jag hittar texter som beskriver bra hur jag känner det när jag inte själv kan sätta ord på det:

"Plötsligt rasar världen samman. Det yttersta som bara händer andra har drabbat oss. I ett slag förändras livet för att aldrig bli det samma igen. När en älskad familjemedlem tar sitt liv, kastas vi in i det totala djupet. I en avgrund som slukar allt man är och står för. Den första choken är förlamande och ofta svårare att komma ur än vid andra dödsfall. Vi börjar direct söka efter orsaker och svaren till varför för att försöka göra det begripligt hur detta kunde hända och man hittar tusen saker till skuldbeläggning. Allt man borde ha gjort och allt man har gjort. Det är svårt att tala om självmord, ofta även inom familjen. Många i vår omgivning vet inte hur de ska bete sig och därför får vi ofta uppleva att vänner och bekanta inte vågar möta oss, vi blir lämnade i tystnaden. Andra gånger utsätts vi för kommentarer som "livet går vidare" och "har du inte glömt det än?" Vi vet att livet går vidare. men inte det liv vi levde innan, vi måste hitta ett nytt liv, som är levbart. Glömmer - det gör vi aldrig."

2009-06-22T17:03:00.003+02:00

"Ej kan med ord vi skildra den sorg oss drabbat har. Ej mäktar vi beskriva vad allt för oss han var. Förlustens hela storlek vi ej kan fatta än. Vet blott att här vi mistat, vår älskade käraste vän."

Det är många som läser bloggen om Robin varje dag. Vänner, men också andra människor som lever i sorg och som förlorat någon. Storasystrar som förlorat sin lillebror på samma tragiska vis som jag gjort. Texten ovan är från en annan storasyster som även hon kämpar varje dag.

Kanske finns det även någon som läser som mår som Robin mådde. Som varje dag kämpar för att leva en dag till men som till slut slutar att känna. Som till slut blir likgiltlig inför livet. Som känner att det inte spelar någon roll. Det spelar roll. Det spelar roll för så många människor. Du kan inte ana hur älskad du är och hur annorlunda världen vore utan dig. Du behövs i livet och det finns hjälp att få. Hjälp för att orka ta sig vidare. Jag önskar så att Robin talat om hur han tänkte och kände. Beslutet att ta sitt liv är definitivt. Det avslutar inte bara bekymren nu. Utan allt i livet för alltid. Det är bättre att få hjälp med problemen så att man sedan kan komma ur deprisionen och ta sig vidare. För att fortsätta att leva resten av livet. Det ljusnar, det gör verkligen det. Där framme blir det ljusare. Håll ut. Håll ut tills det blir bättre. För det blir bättre. Att ta sitt liv är ingen bra ide. Gör inte det.

Jag skulle vilja ändra på en sak i livet. Jag skulle vilja ändra på kraven att "må bra". Det är så viktigt att det ska verka vara bra. Männiksor jobbar så mycket på att verka må bra istället för att jobba på att må bra. Jag tror att det är viktigt att tala om när man inte orkar längre. När det är för jobbigt. Så att andra människor iallafall får en chans att försöka förstå. Och att hjälpa.

Sedan Robin dog har jag tyckt att det varit mycket lättare att träffa människor som vetat att jag kan när som helst bryta ihop för att jag saknar min bror. När jag varit bland människor som vetat så har jag inte behövt låtsas och då har det varit lättare. Det är värre att vara där jag känner att -idag får jag inte bryta ihop. Dom dagarna har varit jättejobbiga. Folkskygg kände jag mig i början. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig....visste dom? Nu berättar jag alltid att min bror har dött. Så att jag vet att dom vet.

Många tycker att det är jobbigt och vill inte låtsas om någonting. Det tycker jag är jättejobbigt. Att låtsas att allt är som förr.... det kommer det ju aldrig bli igen. Det blir på ett nytt sätt nu. Utan Robin, men hela tiden med Robin.

Jag har hittat en text hos en annan storasyster. En text som beskriver så bra hur det kan kännas. Jag kanske lägger ut den här någon dag.

Idag är det en bra dag. Vänner har varit här. Jag har glada barn och det är sol. Kram

2009-06-20T22:57:00.002+02:00

Jävla skit. Robin ville inte dö. Robin kände inte. Han var trött och likgiltigt.
Men han kände inte. Han ville leva men han orkade inte. Han visste inte.

Aldrig någonsin mer får jag se dig Robin. Det gör ont i ögonen och i halsen och i hjärat och i magen och i huvudet. Jag älskar dig!

Jag hatar att du aldrig kommer tillbaka.

2009-06-20T22:14:00.005+02:00

Vad vet du om månljuset? Förrän du blivit sönderslaget under det.
Och vad vet du om gryningen? Förrän du möt varje morgon med sömnlösa ögon.
Vad vet du om solen? Förrän nån släckt alla ljusen.
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre.
Vad vet du om kärleken? Förrän du förgäves hatat den?
Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna? För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.

Han kommer aldrig tillbaka.

Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten. Tysta ner musiken. Han kommer aldrig tillbaka.

2009-06-19T10:55:00.001+02:00

"du la dig på rälsen, du var så trött, du lät tåget ta bekymren"

2009-06-13T00:19:00.003+02:00

Robin, vad jag saknar dig. Du skulle ha varit med idag. Sara är så fin och jag vet att du är så stolt över henne. Men du skulle ha varit med. Fredrik tror att du var med ändå, men jag vill att du är med oss på riktigt. Jag vill att du kommer hem nu så du får träffa Lykke. Hon är en fin tjej precis som sin storasyster. Vide säger att du bor uppe i himlen och har vingar. När vi var på kyrkogården sa hon att du hade stökat ner med alla pinnarna :) JAG ÄLSKAR DIG!

För två år sedan tog du studenten, då var det så himla varmt så jag och Vide gick upp till oss lite innan för det blev så varmt för henne i vagnen. Då hade hon sin fina sjömansklänning, hon hade en likadan idag. Hon är lik dig, Sara.

Mer och mer förstår jag att du är borta föralltid. Jävla idiotiskt att lägga sig framför tåget!! Men jag lider så med dig för att du var tvungen att göra det. Jag är så ledsen för att du inte orkade mer. Må bra nu, Snälla Må Bra Nu! Vi saknar dig och jag tänker på dig varje sekund. Kortet i köket på dig och Vide är så fint. Men Vide tror att det är du och Lykke :) Jag älskar dig.

2009-06-13T00:17:00.000+02:00

OM DET FANNS EN CHANS ATT VI MÖTTES IGEN NÅGONSTANS DU OCH JAG OM SÅ BARA FÖR EN DAG

2009-06-12T19:19:00.000+02:00

2009-06-10T13:01:00.000+02:00

Idag blir det gourmet lunch. Korv och makaroner. Bränd korv och överkokta makaroner. FAN.

2009-06-09T23:52:00.002+02:00

en dag så orkade Robin inte leva en enda dag till... inte en enda sekund till. Jag undrar vad det var som fick honom att bestämma sig . Att verkligen bestämma sig. Vad var det som var droppen? Jag önskar att han stog ut en dag till. Men han hade antagligen redan gjort det.

När man sitter barfota på min framsida med fötterna på asfalten, känner man hur det skakar när tågen åker förbi...

Var finns Robin nu?

2009-06-09T23:46:00.002+02:00

Jag har fått många mail med frågan vart Robin ligger någonstans.
Han ligger på Avesta Kyrkogård på Kärleken3 brevid morfar, Torleif Lindahl.

2009-05-31T22:32:00.002+02:00

Jag funderade förut över när det skulle gå över. Hur länge det skulle kännas.
Jag läste en bok (som jag skriver om en annan dag)...en man förlorade sin fru.
Jag undrade hur lång tid det tog för honom tills det gick över. Tills det slutade vara för jävligt.
Men nu har jag insett att det går inte över förrns den man älskar kommer tillbaka. Jag har egentligen inte undrat när det går över, utan när han kommer tillbaka till mig. Aldrig.
Robin kommer aldrig tillbaka så det går aldrig över. Det blir inte bättre.

2009-05-16T14:42:00.001+02:00

Inatt drömde jag att jag och Robin kramades, han skulle gå och jag sa till honom att inte ta sitt liv denna gången. Och att jag älskade honom. Han sa att bara halva han var borta. Bara kroppen är död. Inte han.

2009-05-13T20:13:00.004+02:00

*bilden har jag fått av Robins vän E*

Har du kvar din röda cykel? Som jag lånade en enda gång.

Har du kvar din cykel nyckel? Har du kvar din gamla sång?
Har du kvar din röda cykel? Och din gamla röda cykelpump?

Är det sant att tiden går men åt ett annat håll?

Är det sant att tiden går men spelar det nån roll?

Har du kvar din röda cykel?
Har du kvar den gamla lögnen, att tiden läker alla sår?

Ja, den senaste månaden har död och liv varit nära, nära. Robin finns med i varje tanke och mycket starkare nu. Jag blir ofokuserad och okoncentrerad. Rastlös och stressig.

Det är så mycket tankar... ett stort moln. Därför har jag inte skrivit på ett tag... jag vet inte var jag ska börja... det är så mycket.

Jag ser kärleken mellan V&L men kan inte bara glädjas som jag vill.... för jag saknar Robin så mycket. Jag ser liksom käreken mellan mig och Robin i mina tjejer. Goa underbara tjejer.

Jag vet också nu att barn är barn. Kan man sluta älska någon? Eller har man isåfall inte älskat från början?

Har du kvar den gamla lögnen, att tiden läker alla sår?

2009-04-12T12:26:00.003+02:00

*lillasysters bild*

Vilken resa det senaste halvåret varit...
Jag hatar den där kvällen när mamma ringde. Jag mår illa när jag tänker på hur det var. Det var som att jag hamnade i bomull. Jag upprepade bara rakt ut vad hon sa. Men jag hörde ingenting och fattade inte. Jag fick bomull i hela kroppen och huvudet. Det sitter fortfarande kvar...

Första veckan gjorde jag ingenting. Jag bara satt i köket.....eller låg på soffan. Glömde bort allting. På lördagen kom underbara Cicci hem till mig och då duschade jag och bytte kläder. Allting stannade... jag glömde bort när jag åt sist, jag klädde inte på mig. Cicci frågade om jag åt ordentligt.. ja sa jag. Men kom på sen att sist jag åt var dagen innan... på förmiddagen, lite fiskgratäng. Det var som att jag inte kände någonting. Jag blev helt bedövad.

Jag fick börja gå hos min Lillvor en gång i veckan och har gjort under hela graviditeteten för att jag skulle fatta samtidigt att en bebbe var på väg... nu är det bara 5dgr kvar. Både Lillvor och Vides barnläkare gav mig en remiss till min prattant. Så jag fick börja på en gång. Sen har jag gått hos henne ca. 2ggr i månaden och det är så himla bra. Dom har verkigen tagit hand om mig på familjecentret här... dom är helt otroliga.

Första månaden jobbade jag på som vanligt. Fattade ingenting men orkade inget Sen behövde jag förändring och började jobba jättemycket. Det blev en krasch. Jag blev sjukskriven i mitten på November och hela December sov jag... Jag ställde klockan för att hämta Vide på dagis... sen försökte jag hålla mig vaken tills Fredrik kom hem från jobbet.

Jul firade vi Jag, Fredrik och Vide. Lugnt och skönt. Och på julafton kände jag att Robin var med mig. När jag skulle natta Vide sa hon att Robin var där. Innan det var det som att jag hade fått en blackout. Jag kom inte ihåg någonting. Sen började jag minnas honom igen. Lite i taget. Nu är han med mig.

Jag var så arg i början. Besviken och lurad av livet. Det har varit en otrolig stor omännsklig påfrestning att han inte kunde få bli begraven från början. Men efter allt så gick det rätt snabbt ändå.... 6månader från det att han dog till urnedsättningen.

Jag hade ställt in mig på att vänta minst ett år. Nu efter urnnedsättningen känns det så himla skönt. Det är en sådan lättnad att det äntligen är klart.

När urnnedsättningen var klar kom nästa chock... det kommer en bebis när som helst. Jag har inte hunnit fatta det är, för jag har inte haft tid. Allt har handlat om Robin. Nu kommer bebben vilken dag som helst.

Under hela den här tiden så har Fredrik funnits. Hur hade jag klarat mig igenom detta utan honom? Han har hållt mig över ytan. Han låter det ta tid, han förstår, han stöttar och finns.

Jag har fått perspektiv på livet. Jag prioriterar annat och jag förstår vad som är viktigt. Jag tar det lugnare och jag bryr mig mindre om oviktiga saker.

Sen Robin dog har hela livet vänts upp och ner och det har hänt så mycket. Jag kan inte fatta att redan har gått ett halvår... och samtidigt känns det som om han har varit borta så länge.
Vide har blivit stor. Vi har flyttat. Jag fyllde år... Julen kom. Robins födelsedag är förbi och nu är det påsk. Jag har varit utan honom så länge.

Ibland känns det ganska bra när jag tänker att han är med mig hela tiden. Men sen kommer jag på att jag skiter i det. Jag vill ha dig tillbaka Robin!

Innan jag förlorade Robin visste jag inte vad sorg var. Nu har jag lärt mig det. Han finns inte i mitt liv. Det är för jävligt och orättvist.

2009-04-12T12:17:00.002+02:00

Idag fick ett sådant rörande mail från en vän till Robin med kort på honom. TACK!

Han är så otroligt fin och det är så härligt att se bilder på honom som jag inte redan stirrat på 1000ggr.

2009-04-10T18:22:00.004+02:00

*lilla Robin :)*

Har du några fina kort på Robin eller Dig & Robin som du vill dela med dig av?

Jag blir jätteglad om du har lust att maila bilder till mig! Om det är ok så lägger jag upp dom här på bloggen men om du inte vill det så har jag dom för mig själv!

Kramar Malin

malou84@hotmail.com

2009-04-03T19:29:00.002+02:00

Titta vilken fin bild. Jag tycker att det ser ut som jag som springer i himlen :) På molnen med Robin!

Nu ligger Robin på Avesta kyrkogård brevid Morfar, på Kärleken 3. Robins namn står inte än men morfar heter Torleif Lindahl om du vill gå dit.

2009-03-29T20:17:00.003+02:00

"Precis som ditt ansikte inte avslöjat något om den stora sorg du bär, dolde din bror sin smärta." -Jag förstår det nu.

Robin! Jag har hittat en låt till oss :)

"Över vida oceaner

Mot fjärran horisonter

Över hav och kontinenter

Genom skymningar och dagar

Har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar

Vi har burit samma bördor

Vi har sett mot samma stjärnor

Vi har sjungit samma sånger

Vi har delat samma drömmar

Du är med mig vart jag går

Genom månader och år

Du är med mig vart jag far

Du är med mig alla dar

Du är den jag kunde va

Som broar över djupen

Som skuggor under träden

Som stigarna i snåren

Som eldarna i natten

Har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen

Vi har burit samma längtan

Vi har sett med samma ögon

Vi har trott på samma löften

Vi har stått på samma sida

Du är med mig vart jag går

Genom månader och år

Du är med mig alla dar

Du är med mig vart jag far

Du är den jag kunde va

Och ingenting kan skilja oss

Och ingenting kan splittra oss

Och ingenting kan slita oss isär

Och ingenting kan få oss

Att överge varann

Stormar kanske tystar oss

Skuggor kanske slukar oss

Sorger kanske tvingar oss på knä

Men ingenting i världen

Kan lösa våra band

Jag är med dig vart du går

Genom månader och år

Jag är med dig alla dar

Jag är med dig vart du far

Du är den jag kunde va

Du är med mig där jag e

Du är med mig vart jag ser

Du är med mig vart jag far

Du är med mig alla dar

Du är den jag kunde va

Du är den jag kunde va"

-Mikael Wiehe, Den jag kunde va

2009-03-29T10:31:00.002+02:00

"liten bambi med yvigt hår
bär i hjärtat ett hemligt sår

liten bambi är tuff och hård
men där inne så är hon spröd
och hennes låga den vittrar död

hennes ögon dom kan gråta
hennes kinder dom kan bli våta
hennes kropp sover hårt på spikar
hennes läppar dom vill skrika
och hennes fötter dom vill bara springa
springa bort till platsen som skänker vingar

en liten bambi kan komma hem igen

bambi har höga krav
för att duga och räcka till låter hon vargarna få som dom vill
och vi väljer att blunda hårt att börja hjälpa är alltför svårt, att börja hjälpa är alltför svårt"

- Uno Svenningsson. Liten Bambi.

Äntligen, äntligen är Robin hemma...

2009-03-27T09:32:00.003+01:00

.. ja, äntligen är han hemma. Det är så skönt för dom senaste månader har det varit en sådan stor oro. Och nu är han äntligen hemma.

Prästen på urnedsättningen började med att säga det.
-Äntligen, äntligen är Robin hemma.

Till Lars; Fastän du aldrig träffade Robin så blev det så himla bra! Du gjorde urnnedsättningen till en jättefin stund och du fångade verkligen Robin som person. Det blev verkligen till honom! Jag är jätteglad för all din hjälp och tid. Jag vet att du lagt ner ett otroligt jobb för att hjälpa Robin. Tack!

Ang. Självmord....

2009-03-26T09:07:00.002+01:00

Jag tror att Robin valde att ta sitt liv för att självmord var något som han såg som en utväg. En utväg när det blev för mycket stress, press, förvirring och olycka. En utväg som någonstans hade börjat gro i huvudet. Eller han visste iallafall att utvägen fanns... den dagen han inte orkade mer. Detta är bara vad jag tror.... men jag funderar och funderar. Däremot tror jag inte att han visste att det var ett livslångt val.

Därför så är det också viktigt att vi pratar om självmord! Vi får inte se det som att det är en utväg. Vi får inte börja tänka på självmord som om att det är ett alternativ. Men vi måste prata om att det finns. Att människor faktiskt dör i självmord. Att vem som helst faktiskt kan välja att ta sitt eget liv.

Innan Robin dog så fanns inte självmord i mitt liv. Robin var absolut ingen "sån" som tar sitt eget liv. Jag visste inte att en underbar älskad lillebror hade självmord i sina tankar. Jag trodde att det var någon "sorts" människor. Men inte Robin.

Låter hemskt, men det kan faktiskt hända vem som helst... och det gör det också...

Vi måste alltså prata om självmord och psykisk ohälsa. Allting måste inte vara så himla bra hela tiden. Man får må dåligt och när man gör det så ska man söka hjälp! Det är inget konstigt. Alla har det förjävlig imellanåt. Vi måste veta att det finns.

Jag har nu börjat se det som en olycka. En olyckshändelse som skapades av stress, press, förvirring och olycka av olika anledningar.

Lilla Robin. Han är mer död nu efter Urnedsättningen. Mer borta. Men hemma.

2009-03-21T07:39:00.001+01:00

Äntligen, äntligen är du hemma och vi får sörja dig i lugn och ro.

"utanför fönstret slår våren ut, marken blir grön igen."

Jag älskar dig, Robin!

2009-03-20T07:41:00.002+01:00

Idag är det äntligen dags för Robins urnnedsättning. Först tänkte jag skriva att det äntligen är dags för Robin att komma till ro.... men det vet jag att han gjorde för länge sedan .

Han kom till himlen på en gång när han dog men jag tror att han tycker att det är skönt för oss att få det här gjort äntligen. Och det ska bli skönt, fruktansvärt och jobbigt men skönt. Det har varit så fruktansvärt att vänta på denna dagen och inte veta när den skulle komma.

När Robin dog sa Ann på begravningsbyrån till mig att det här kan ta långt tid. Hon visste om en pojke där det hade varit ett liknande fall..... och där hade det tagit ett år innan den pojken hade blivit begravd. Och det har varit så fruktansvärt förjävligt att vänta och inte veta. Men äntligen får han komma hem. Och jag lovade Robin att han skulle få komma hem. Så det är så skönt!

Igår var vi och tittade på Robin jättefina urna och pratade med prästen. Det är en jättefin präst som verkligen har gjort allt för att det här ska bli en bra dag. Så jag tror att det kommer bli fint idag. Urnan såg lätt ut, men det var tung.

Prästen sa igår att tänk om ett dygn när det här är över. Och snart är han begravd min älskade Robin. Lilla, lilla Robin som är min lillebror. Att han inte lever längre känns så konstigt. Men äntligen får han en plats dit vi kan gå. Men jag pratar med honom här hemifrån. Jag vet att han är med mig.

Anedningen till att det tagit sådan tid med urnedsättningen är att det har blivit en tvist om var han ska begravas. Så "ärendet" var först hos en medlare och gick sedan till länsrätten. Jag skrev ett långt brev till länsrätten och det som jag skrev där var att jag önskade att begravningen kunde hållas i Lerums kyrka och att urnnedsättningen skulle hållas i Avesta Kapell. Så blev det och jag är så glad för att Lars på länsstyrelsen lyssnade på Storasyster. För med medlaren i Lerum kände jag att dom har skitit fullständigt i vad jag har skrivit i mina brev. Jag är ju "bara" storasyster. Jag tror inte ens att dom i Lerum läste vad jag skrivit...

Så begravningen hölls alltså i Lerums kyrka fredagen den 13/3 kl.13 tror jag att det var. Prästen sa att det hade varit en fin begravning och att Robins kompisar ordnat en stor det med mycket fin sång och musik.

Och idag är det äntligen dags för Robins urna att bli begravd brevid morfar.

2009-02-25T17:26:00.002+01:00

Ja... jag är inte här så mycket längre som ni kanske märkt.... jag har valt att börja blogga anonymt istället. Där jag kan skriva vad jag känner utan att tänka på vem som läser.

Förut behövde jag skriva till Robin här på bloggen, men nu vet jag att han är med mig i mitt dagliga liv, så jag kan prata med honom. Det är jättejobbigt att han inte finns och det blir inte bättre. Men han finns ändå med mig mer i livet nu än för en månad sedan. Då var det bara svart och jag kunde inte tänka. Som att jag hade fått en stor minnesförlust... Min prattant är bra och hjälper mig att reda ut saker i huvet... så att jag kan släppa det sen.

Jag känner att det kryper i kroppen på mig, ångest kanske? Jag vill att det ska sluta nu. Att han ska leva igen.

Livet är livet men helt plötsligt på ett nytt sätt. Allting förändrades när Robin dog. Hela mitt liv har bytts ut... jag känner inte längre. Julen har varit, det blev ett nytt år och han fyllde år, men han har fortfarande inte kommit tillbaka.

Snart, snart får Robin komma i jorden. Det ska bli skönt och jag är så glad för att det blir innan bebisen kommer.

Dumma unge som inte kommer tillbaka!! I himlen är dom nog glada, som får ha Robin. Jag blir arg på livet för att det inte är som jag trodde. Som jag trodde att det var varje dag fram tills Robin dog.

Hela situationen är helt obegliplig, jag kommer aldrig förstå. Aldrig aldrig.

"Håll ut, håll ut. Förr eller senare spricker en bubbla håll ut några dagar till. - Lars Winnerbäck"

2009-02-13T07:49:00.002+01:00

Idag skulle min älskade lillebror fyllt 21 år.

2009-02-01T20:17:00.000+01:00

En morgon
När du mist den du älskar, ska du veta
Att om du i det förflutna börjar leta
Och minns det som var fint och bra igår
Kan det hjälpa att läka dina sår
Låt sorgen ta den tid den behöver
Innan du söker efter lyckoklöver
Det vackra kommer du att minnas
I dina tankar skall det alltid finnas
Tårarna strömmar nerför din kind
Låt dem falla, för sedan kommer varmare vind
Du har rätt att känna ilska och vanmakt
Rätt att sörja i din egen takt
Ingen annan ska bestämma, kära du
Om du ska gråta då eller nu
Bry dig inte ifall någon dig vill klandra
En dag blir det deras tur att denna väg vandra
Så min vän-försök förstå
Att du i din egen takt måste gå
Du ska veta-hur mycket du än sörjer och saknar
En morgon är det sol när du vaknar...

Robin, vi saknar dig.

2009-01-22T09:52:00.001+01:00

2009-01-20T10:29:00.003+01:00

Det är svårt att acceptera livet nu. Allting har blivit så annorlunda, nu när vetsakapen finns. Att allting tar slut. Du kommer förlora dom du älskar. För att orka så måste man bara förstå det och leva ändå.

Jag vet att Robin bara tänkte kort framåt. Han tänkte inte att detta gällde hela hans liv även när han skulle få barn, och när han skulle fylla 30... eller när han skulle blir morfar. Han tänkte bara att han ville få slut på skiten NU.

Jag tycker att det är jättesvårt att förstå att han inte kommer finnas sen heller. Sen när han får barn. Sen när... jag vet inte.

Men jag tror att det är så för alla... svårt att se år framåt. Oftast har man planer 3 månader fram.... sen vet man inte. Iallafall är det så för mig, jag har planer fram till sommarn. Sen tror jag lite under hösten. Men sen vet jag inte.

Snart har det gått 4 månader. Helt sjukt. Tiden har bara försvunnit. Bortklippt liksom.

Psykiskt olyksfall?

2009-01-16T12:14:00.003+01:00

"Självmordet kom så plötsligt! Ingen hade väntat sig det av honom! I varje fall inte just nu!"
Denna upplevelse är vanlig. Fast den stämmer dåligt med bilden av den suicidala processen, som ett långsamt framväxande beslut som verkställs avsiktligt och välplanerat? Kanske är det så - åtminstone ibland - att vissa intryck väcker så stark emotioner att personen inte kan hantera dem? Kanske är det så att suicid ibland inte är högsta grad av kontroll utan tvärtom total kontrollförlust? I så fall skulle vissa suicid kunna vara psykiska olycksfall?

Läs mer här.

Allting handlar om Robin.

2009-01-16T11:49:00.002+01:00

Maybe I didn't treat you
Quite as good as I should have
Maybe I didn't love you
Quite as often as I could have
Little things I should have said and done
I just never took the time

Give me one more chance
To keep you satisfied
Maybe I didn't hold you
All those lonely, lonely times
And I guess I never told you
I'm so happy that you're mine

I'm sorry I was blind

You are always on my mind

Changes - Ozzy

2009-01-12T19:19:00.002+01:00

I feel unhappy
I feel so sad
I lost the best friend
That I ever had

She was my woman
I loved her so
But it's too late now
I've let her go

I'm going through changes
I'm going through changes

We shared the eve's
We shared each day
In love together
We found a way

But soon the world
Had its evil way
My heart was blinded
Love went astray

I'm going through changes
I'm going through changes

It took so long
To realize
That I can still hear
Her last goodbyes

Now all my days
Are filled with tears
Wish I could go back
And change these years

http://www.youtube.com/watch?v=um1HG9Rb6Dg

Robin, kolla på denna!

2009-01-10T16:39:00.001+01:00

In Flames feat Timo - Alias

Älskade Lillebror.

2009-01-10T16:20:00.002+01:00

Idag när jag tittade på kort (fixar i Vides album) så dök helt plötsligt korten på Robin och Vide upp som jag letat efter!
Å vad glad jag blev. Det är ett kort från när Robin träffade Vide första gången, hon är bara några dagar gammal och Robin är så fin! Så nu står det på Robins hylla men jag ska köpa en ram. Älskar dig bror!

Det är inte så långt till himlen.

2009-01-09T22:17:00.003+01:00

Det hände sig en gång att två barn kom till samtidigt i en livmoder.
Veckorna gick och tvillingarna växte. De sade;
-Är det inte fantastiskt att vi har blivit skapade? Är det inte härligt att leva?
Tillsammans började de utforska världen. De letade sig fram till navelsträngen som gav dem liv och de sjöng av lycka.
-Så stor är vår mors kärlek att hon delar sitt eget liv med oss!
Efter hand som veckorna blev till månader märkte tvillingarna hur de förändrades.
-Vad betyder det, frågade den ene.
-Det betyder att vår tid i den här världen snart är slut, svarade den andre.
-Men jag vill inte lämna den här världen. Jag vill alltid vara här.
-Du har inget val…men kanske finns det ett liv efter födelsen?
-Hur skulle det se ut? Då måste vi ju lämna navelsträngen och utan den kan vi ju inte leva. Dessutom har vi sett tecken på att det varit andra här före oss och ingen av dem har kommit tillbaka.
-Har du någon gång sett vår mor? Kanske existerar hon bara i vår fantasi? Kanske har vi bara hittat på henne för att trösta oss?
Så gick dagarna, fyllda av ångest och oro. Till slut var tiden inne då de skulle födas. I det tvillingarna lämnade sitt moderliv och såg dagsljuset öppnades deras ögon och de rördes till tårar. För den syn som mötte dem var större och vackrare än de någonsin kunnat föreställa sig.

2009-01-09T22:15:00.000+01:00

Orättvist och förjävligt är det.

2009-01-06T18:40:00.005+01:00

Jag tror att jag sakta lär mig leva med att livet blir annorlunda nu.

Men det är väldigt från och till. När jag bli ledsen kan jag inte tänka. Men jag försöker att inte fundera så mycket. Utan mer låta det vara. Jag blir knäpp av att tänka så jag försöker att bara vara. Jag kan inte göra någonting. Bara ta en dag i taget. Jag orkar väldigt lite, men det är också från dag till dag. Det är väldigt konstigt att känna så här. Eftersom jag inte vetat hur det är att verkligen må dåligt. Och jag sover dåligt... så jag är trött hela tiden.

Orättvist är det, så fruktansvärt orättvist. Ibland känner jag att jag förstår hur han tappade bort sig och inte längre visste varför han levde. Han var trött och likgiltlig och hade för länge sedan gett upp. Ca. en vecka innan Robin dog, eller kanske tio dagar... så sa jag till mamma att -Robin mår inte bra och jag är orolig för honom.

Så när mamma ringde den där kvällen.. så kände jag ändå i hjärtat att det inte kom oväntat. Innerst inne så visste jag. Jag visste att han mådde så fruktansvärt dåligt. Och jag vet hur jobbigt det alltid varit.

Men jag vet att han är med oss. På julafton var han med, det vet jag. Vi var bara hemma, jag F & V. Tog en promenad och sen tog det tre dagar för V att öppna alla paket. Robin gav V en Blåvitt pyamas förra året. Och när hon kom fick hon en äta, kräkas, sova, bajsa t-shirt.

Jag har alltid stått bakom Robin och sett till att han mått bra... men någonstans så trodde jag att det blivit bättre. Han blev mer självständig och säker. Jag trodde att han slutade bry sig, att han bara släppte allt och lät det vara. Och jag vet att jag tänkte i somras att jag var glad för att han blivit tryggare. När han fyllde 20 år den 13 februari så lyste han. Han var full av energi och vi hade en jättebra dag. Jag var så glad att träffa honom då. Just för att han mådde så bra då.

Jag blir arg för att jag inte förstod. Hur kunde jag missa? Jag förstår att det är svårt för andra att se, alla som inte växt upp med honom. Och som tror att han mått bra. Som inte kan föreställa sig hur det varit. Men jag blir så arg att jag inte försått. Att jag inte frågat honom ordentligt. Jag vet ju hur hans liv varit. Och jag vet att han har låtsats. Innerst inne så vet jag att jag visste. Men det är ju lättare nu... när jag har facit.

Jag vet att det för dom allra flesta kom som en total chock. Robin som alltid var så glad. Men Robin var bara glad på utsidan. Han orkade inte att någon förstod. Så han var glad på utsidan.

Jag förstår nu varför han låtsades, för jag orkar inte träffa någon. För jag vill inte att någon ska undra hur jag mår. För jag orkar inte. Jag vill inte träffa någon som inte vet. För jag vill att alla ska veta men jag orkar inte berätta. Och jag vill inte träffa någon som vet som inte säger något. Det tycker jag är värst. Otrevligt att inte låtsas om något. Precis som om att det gått över. Så det lättaste är bara att låtsas som att det är så himla bra. För då är blir det lättare. Ingen fattar någonting iallafall. Så det spelar ingen roll. Vad ska jag svara? Människor frågar inte för att dom vill veta. Dom frågar för att dom vill höra -bra. Därför vill jag inte träffa någon. Därför orkar jag inte vara social eller låtsas som om att jag har trevligt. Därför stannar jag hellre bara inne och grinar.

Verkar som att människor är rädda för andra som mår dåligt. Eftersom dom bara låtsas om som att det är som vanligt. Eftersom jag vet att dom vet men att dom aldrig sagt något till mig. Det gör mig faktiskt jätteledsen. Som att det går över eller inte finns om vi bara inte säger någonting.

Det är svårt att tänka sig hur livet kommer bli nu när inte min lillebror lever längre. Sen kommer det nog vara efter och före Robin dog. Det är konstigt att det bara kommer över mig vissa dagar. Helt plötsligt utan förvarning så blir det för mycket.

Jag hoppas att alla som kännt Robin pratar om honom varje dag. Och tänker på alla härliga stunder med honom. Jag vill att han ska finnas med oss alla varje dag och leva vidare genom våra minnen. Våran underbara Robin!

Jag tycker det är jobbigt att man kan dö när man är så ung. Det är jobbigt att veta att livet kan vara över när som helst. Och jag vill verkligen inte att någon mer ska dö. Jag önskar mig att alla som jag älskar får leva hela detta året. Jag önskar att någon kunde lova mig det, så att jag inte behöver vara orolig hela tiden. Jag vill inte att någon dör.

Jag kan inte minnas att det var jag som satte mig upp i sängen och upprepade rakt ut vad mamma sa. Jag förstår att det måste ha varit fruktansvärt. Men det är nästan som det var någon annan. Jag förstod inte då. Jag tänkte att det på något sätt gick att ordna. Hur visste dom? Var dom säkra? Verkligen säkra?

Tröttsamt och utmattande..... men det får vara så länge. Jag tar en dag i taget så får jag se sen.

Till C / fick du mitt senaste mail? jag mailade dig förra veckan men vet inte om jag skickar rätt?

2009-01-06T18:40:00.001+01:00

Jag tycker det är orättvist.

till jorden kommer man för att höja sin vibration

2009-01-01T19:39:00.002+01:00

Vi behöver följa hjärtat och må så bra som vi kan, vi behöver leva våra drömmar och samtidigt lära oss saker under tiden. Vi behöver göra saker som ger oss kraft. Det är vår uppgift.

Paus.

2009-01-01T09:18:00.002+01:00

Jag tog en paus...
Kraschade men nu känner jag att jag är på väg tillbaka.

Jag tycker inte att Robin passar in bland dom som inte lever.
Och jag passar inte in bland dom som är sjukskrivna för depprission, men nu blev det så....
men jag känner att det är på väg att bli lättare.

Jag planerar en dag i taget, men planerar ingenting på dagarna. För så fort det blir för mycket så orkar jag inte. Så jag har dom senaste veckorna i princip bara varit för mig själv.
Stängt av telefonen och inte kollat mailen. Och det har varit skönt.

Jag tror att människor runt omkring tror att det var värst först och att det sedan blir bättre och bättre. Men jag tycker att det bara blivit jobbigare.

Jag tittade på nyhetsmorgon och dom pratade med någon som förlorat någon... och hon sa att om man blir ordentligt omskakad. Då försvinner allt löst på kanterna. Och så är det.

Allting som inte är jätteviktigt har fått gå bort nu. Nästan alla relationer har fått vila, för jag orkar inte prata med någon om någonting. Jag orkar inte svara på frågan hur jag mår och jag orkar inte träffa någon som låtsas om att det är som vanligt igen.

Vide är underbar. Hon säger att Robin är en ängel!

Livet.

2008-12-16T19:03:00.002+01:00

Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
vi hinner inte

Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det

Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?

En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras

Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet

2008-12-16T10:49:00.001+01:00

Ja, du Robin. Dagen efter du dog var den värsta dagen i mitt liv, sen har det bara blivit värre och värre varje dag.

2008-12-12T21:08:00.005+01:00

Hej igen, nu är det lillasyster som kommit tillbaka.
Har inte blivit att jag har skrivit något den senaste tiden..

Nu har jag inte varit i skolan på 2 dagar heller. Jag orkar inte, tänker på dig Robin hela tiden. Det känns så konstigt att du inte finns mer. Jag saknar dig så himla mycket. Jag saknar ditt skratt, ditt sinne för humor, saknar allt vi gjorde tillsammans, och jag saknar dina kramar. Dina kramar var dom bästa. Varje gång du hade varit någon stans, med kompisar eller så, så väntade jag alltid på att du skulle komma hem. Räknade timmarna innan du skulle komma, sen när du väl kom och öppnade ytte dörren så sprang jag alltid till dig och kramade dig. Du hade alltid ditt stora vita leende på läpparna när jag kom och kramade dig. Och du fick alltid böja dig ner för att du va så lång och jag så kort, och jag fick alltid stå på tå. Och när man la armen på din rygg så kände man din kalla skinnjacka. Men dina kramar var alltid varma, även om vi var ute i snön eller i spö regnet. Saknar dom, saknar dig Robin.

Det var så här dom flästa såg Robin när dom tänkte på honom. Den glada, spralliga, tokiga Robin. Tänkt att någon kan vara så glad på utsidan, och ha det så svårt på insidan, må så dålig så att han väljer att inte leva mer.

Robin, du är älskad. Vi älskade dig när du var glad, vi älskade dig när du mådde dåligt, vi älskar dig nu, vi har alltid älskat dig, och det kommer vi alltid att göra.

Lillasyster älskar och saknar dig så himla mycket Robin!

2008-12-12T16:09:00.002+01:00

Robin, jag lovar dig. Jag lovar dig verkligen.

Idag råkade jag öppna ditt sms. Så nu ligger det inte på telefonen varje gång jag öppnar längre.... men det gör inget.

På ett sätt så känns det som att du har varit borta jättelänge. Men samtidigt är det så nyss.
Jag vet att det aldrig kommer bli som vanligt igen. Vissa dagar kommer nog att vara lättare än andra. Men det kommer aldrig bli bra. Jag tycker att det känns värre och värre. Men jag lovar dig.

Om ett tag så kanske det blir lite mer som vanligt igen, fast på ett annat sätt. Varje sekund av livet så kommer jag veta att inte du finns mer. Och det är så jobbigt att ha det i hjärtat hela tiden. Förut var jag ovetande om livet. Lyckligt ovetande. Nu när jag vet så vet jag. Då är det så svårt att förstå hur det är tänkt allting?

Ser du nu att allt bara är fasader. Alla låtsas bara. Vissa orkar låtsas bättre än andra. Dom flesta menar bara väl, men en del är bara rakt igenom elaka.

Vi har varit så naiva både du och jag.

Sorg

2008-12-11T11:32:00.002+01:00

Svenska institutet för sorgbearbetning definierar sorg som: "en normal och naturlig känslomässig reaktion vid en förändring av ett välkänt livsmönster." (Magnusson, 2006, s.2).

Sorg gör ont och är en stark upplevelse. Även om sorg tar sig olika uttryck, är det alltid svårt och påfrestande att vara sörjande (Gyllenswärd, 1999). Att känna sorg är en form av kris efter en traumatisk upplevelse.

När någon förlorat en anhörig ställs höga krav på anpassning, då ett nytt liv utan den avlidne ska accepteras. Det är en stor omställning med den stigmatisering som sker då omgivningen ser personen som sörjande och inte riktigt vet hur de ska hantera situationen.

Detta kan leda till att den sörjande känner sig ensam och isolerad (Ottosson, 2007; SPES, 2007). Enligt Magnusson (2006) och Ottosson (2007) kan ensamheten ta sig drastiska utvägar då de efterlevande börjar ifrågasätta sina reaktioner. Det är vanligt att tysta ner känslor av sorg och lägga locket på som ett försvar. Resultatet kan då bli obearbetad sorg som tar sig uttryck via fysiska och psykiska symtom.

Även förvirring, skuldkänslor, suicidtankar och suicidhandlingar kan uppstå. Sörjande har behov av att uttrycka sin sorg samt sätta ord på sina tankar inför någon som är närvarande och lyssnar. Sorg ses bäst som en icke tidsbestämd process och ett böljande flöde som går fram och tillbaka.

Att bearbeta sorg innebär en process där alla känslor och funderingar får komma upp till ytan och det finns inget definitivt slut. Genom att tillåta sig att uttrycka sina känslor, bearbetas de successivt.

2008-12-11T11:23:00.002+01:00

En skylt med ett självmordsförebyggande budskap på Golden Gate bron i San Fransisco. Skylten uppmanar eventuellt hoppbenägna att ringa efter hjälp.

2008-12-10T12:31:00.002+01:00

Robin. Nu är dagarna jobbiga. Jag går upp för att hämta V på dagis vid två. Sen försöker jag hålla mig vaken tills hon ska gå och lägga sig. Jag är så himla trött och slut.
Prattanten tycker att jag kanske ska bli sjukskriven ett tag. Men jag håller ut ett tag till. Men jag känner verkligen att det är på gränsen. Det är så spänt hela tiden.
Allt bara är.

Jag har förstått så mycket nu... hur det är.. varje dag gör någon precis som du gjorde.

Du är med mig i allt Robin. Jag älskar dig.

Älskar dig bror!

2008-12-08T21:53:00.002+01:00

Hej Robin!

Jag har haft en bra helg. Jag pratade om dig med glädje. Jag kunde berätta om dig utan att bli ledsen.
Jag är så stolt över att vara din storasyter. Du är världens bästa lillebror.
Mycket är så jobbigt så jag inte orkar tänka på det. Men det är skönt när jag kan tänka på dig ljust.
Glad över att du är min lillebror. Stolt!

Jag tänder ljus för dig och du är med mig i allting. Älskar dig.

We´ll meet in the end.

2008-12-02T18:07:00.004+01:00

Yesterday has been and gone

Tomorrow will I find the sun

Or will it rain?

Everybody's having fun

Except me

I'm the lonely one

I live in shame

I said Goodbye to romance, Yeah!

Goodbye to friends, I'll tell ya!!

Goodbye to all the past

I guess that we'll meet,

We'll meet in the end

I've been the king,

I've been the clown

Now broken wings can't hold me down

I'm free again

The jester with the broken crown

It's won't be me this time around

To love in vain

I said Goodbye to romance

Goodbye to friends, I tell ya!!

Goodbye to all the past

I guess that we'll meet

We'll meet in the end

And I feel the time is right

Although I know that you just might

Say to me

Whatcha gonna do

Cause I have to take this chance

Goodbye to friends and too romance

And to all of you And to all of you

I said Goodbye to romance

Goodbye to friends, I tell ya!!

Goodbye to all the past

I guess that we'll meet,

We'll meet in the end

And the weather's looking fine

And I think the sun will shine again

And I feel I've cleared my mind

All the past is left behind again

I said Goodbye to romance

Goodbye to friends, I tell ya!!

Goodbye to all the past

I guess that we'll meet

We'll meet in the end.

Black Sabbath - Goodbye to Romance

Måndagen den 29 september var en valigt måndag. Jag och Vide gick på matlagningen på förmddagen. När vi gick hem gick Robin mot tåget. Halv tre la vi oss och vilade, jag och Vide.
Då levde inte Robin. Efter skolan kom Sara upp och käka macka. Det var en helt vanlig kväll framför TV:n. Vi gick och la oss strax före 23.

En helt vanlig måndag, en helt vanlig kväll. Ett helt vanligt liv. Tills mamma ringde och väckte oss.

Jag borde ha gjort så mycket. Jag borde verkligen ha förstått. Och jag borde ha hjälpt dig därifrån. Förlåt Robin! Jag borde ha fattat! Hur svårt kan det va?

2008-12-01T13:55:00.003+01:00

Lyssnar på din skiva som vi spelade på minnestunden.

Det är väldigt overkligt. Det är så overkligt att det är på riktigt.

Att du aldrig, aldrig kommer hem mer.

Jag tänder ljus för dig på kvällarna Robin. En ängel som jag köpte i kyrkan.

Jag kommer berätta hur det verkligen var. När jag orkar.

Jag längtar så himla mycket efter dig nu!

Det är så konstigt och jobbigt att inte orka eller vilja någonting. Jag har ingen energi över till någonting annat än det som måste.

Jag har inte vetat hur det är att mista någon.

Och det är så fruktansvärt att du inte finns Robin!

Varför, varför, varför berättade du inte att du inte orkade mer.

Eller försökte du? Varför förstod jag inte. Hur svårt kan det va?

Nu är det så självklart. Nu när facit är här.

Om någon läser och funderar på att inte leva mer. Snälla, snälla berätta för någon

och jag lovar att det vänder. Livet blir bättre och du väljer livet.

Black Label Society-Dirt on the grave

Ashes fly, ashes burn.

The sun is black ain´t no return.

Ashes flt ashes burn.

Over and over no need to learn.

It´s all dust on dust.

It´s all you and me.

Out done completely out played.

Just shovel some more dirt on the grave.

The choices you make and teh choices that are

When hell is so close and heavens so far

Ashes fly and ashes burn.

Kortet i hallen...

2008-11-30T19:09:00.002+01:00

när Robin cyklar är så himla fint.
Det är så livligt och fartfyllt :)
Levande!

Ord från en vän.

2008-11-30T11:25:00.002+01:00

Försök att ta tillvara
allt gott som livet ger.
Se det stora i det lilla
så kan guldkornen bli fler.

Ge dig tid att reflektera
en stund i lung och ro.
Låt sanningen bli vetskap
men släpp även fram din tro.

Och när du möter mörker
och livets tvära kast
- känn då hur livet rör sig
och ljuset får kontrast.

Känn att du får styrka
av det som gör dig svag
- att där finns nåt att lära
av allt som sker var dag.

2008-11-27T20:42:00.002+01:00

Hela, hela tiden är du borta. Det är svårt att göra något för hela, hela tiden i allting så är du borta. Ibland förstår jag att du har det bra nu. Men det är så jobbigt och konstigt.

Vad gör man?

2008-11-25T21:40:00.001+01:00

Älskar dig Robin!

Robin är våran ängel nu...

2008-11-25T18:06:00.002+01:00

Du finns alltid med oss.

Varje dag.

Är ditt hjärta fyllt med ljus nu?

Jag tror det.

http://www.spes.nu/images/stories/filer/psikisklivraddning.pdf

2008-11-23T11:38:00.006+01:00

Jag har verkligen haft förutfattade meningar. Jag trodde att det var "konstiga" personer som tog sitt liv. Vad jag tänkte med konstig vet jag inte. Jag har aldrig riktigt tänkt på det. Jag visste iallafall att det inte hände sådana som mig. Det är ju inte någonting som händer, som man går och tänker på. Robin var ju smart, smart och vanlig. Ingen som tar sitt liv.

Men det händer. Varje år dör 1500 personer i Sverige i självmord. Vanliga personer som lämnar efter sig en enorm tomhet och saknad. 1500 personer som enligt mig dör helt i onödan.

Det är den vanligaste dödsorskaden bland män i åldrarna 15-44år. Vad kan man göra? Jag tänkte först att vi måste ju prata om detta. Folk måste ju få veta hur vanligt det är!

Men det går inte... för man vet att självmord smittar. Det sprider sig som ringar på vattnet. Det är inte ärftligt men det smittar. Det är när tankarna om självmord föds. Då är det farligt. När det finns, när man vet att det är ett alternativ. Media har därför utvecklat en praxis att inte rapportera självmord, kanske bara berätta hur någon hittats död eller hur någon hamnat framför tåget, för att inte ge andra impulsen att ta sitt liv.

Det kommer ju hända igen. Så många gånger, så många familjer.

Människor måste förstå att dom är älskade, att dom är bra alldelles som dom är. Och att det går att ta sig ur.

Man får må dåligt, det är ok. Allt måste inte vara bra hela tiden.

Men, du som mår dåligt MÅSTE säga det. Du MÅSTE söka hjälp. Vi människor runt omkring MÅSTE förstå allvaret.

Folk tar sitt liv. Bara sådär. Utan förvaning. Robin gjorde det. Så plötsligt.

Om någon mår dåligt, då MÅSTE vi förstå det och då MÅSTE vi hjälpa. Men hur?

2008-11-22T21:38:00.002+01:00

Robin! Jag hoppas att du kommit till himlen. Att du inte väntar här för att du är förtvivlad. Vi älskar dig och saknar dig men vi vet att du är med oss. Vi vill att du är lycklig i himlen nu. Vi är inte arg eller besviken. Vi saknar dig och älskar dig. Vi önskar det vore annorlunda men nu vill vi att du får frid i himlen.

Robin!

2008-11-22T10:15:00.004+01:00

Å vad jag saknar dig. Jag ska gå och köpa blommor och ljus nu och gå med till minneslunden.

Det är så fruktansvärt fruktansvärt. Jag vill att du ska vara med oss här. Jag vill inte göra någonting nu när inte du finns. Jag vill att du ska vara med. Jag vill att du ska vara med när Vide blir storasyster.

Jag tror att du levde för mycket för drömmen. Och tillslut så insåg du att verkligheten inte var som du tänkt dig. Hon jag pratar med sa det så bra igår. Och jag tror att det var så det var.

Älskar dig!

2008-11-21T09:42:00.002+01:00

Vilken skitvecka.....

Ja, Robin mycket har hänt sen du dog. Jag hoppas fortfarande att du kommer hem snart.
Jag vill inte fira jul utan dig, det har jag aldrig gjort.

Igår letade jag tågförseningar och kunde inte låta bli att söka upp Robins tåg.
Påkörd person stod det bara och 98 min försenat. Fy vad fruktansvärt det var att läsa. Jag hade hjärtklappning säkert en timme efteråt och kunde inte tänka.